Spridda tankar

 Då var det gjort. I torsdags köpte vi våra flygbiljetter till Budapest dit vi flyger för att sen ta oss vidare till Rumänien med taxi. 

Nu är det nära. När jag hade klickat på ”köp” så stod det; 52 dagar kvar till resan. Det är ju mindre än två månader kvar nu.

Samma dag som vi köpte vår resa så meddelade UD att man förlänger sin avrådan för icke nödvändiga resor till de flesta länder utanför EU, EES, Schengen och Storbritannien. Flera länder i EU står också med på den listan. Avrådan gäller till den 15 oktober -21. Vi hoppas verkligen att inget ändras. Nu vill vi verkligen komma iväg! 

Dock är ju inte vår resa ”en icke nödvändiga resa”. Den här resan har ju varit nödvändig i flera år! Från början var planen att vi skulle ha rest till Rumänien för exakt ett år sen, men som alla vet så har ju pandemin gjort att vi snällt fått vänta kvar här hemma. 

Tänk vad mycket som satts på paus pga pandemin. Endel av det man planerade innan pandemin kommer kanske aldrig att bli av. Vissa saker som var viktiga innan pandemin, har man omvärderat nu efteråt, och frågan är om man någonsin kommer tycka att det är så viktigt mera?

I bibeln så står det att allting har sin tid. ”Det finns en tid att födas och en tid att dö. En tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade… En tid att riva ner och en tid att bygga upp”osv. Det är så sant. Allt har verkligen sin tid.

Nu efteråt så kan vi se att vi fick extra tid till att förbereda oss. Vi fick mer tid att vara med våra barn, mer tid att umgås med våra barnbarn, våra syskon och med våra gamla föräldrar. Nu känner vi lilla L, 2,5 år mycket bättre och lilla M får vi umgås med tills hon fyller 3 månader. Vi tar vara på varje minut. Vi njuter så länge vi får vara tillsammans på riktigt. 

Men hur förbereder man en 2,5 åring på att farmor och farfar ska åka bort? Vi försöker prata mycket om flygplan för att han ska förstå att vi reser bort, när vi går på ett plan. Jag har beställt en bok med bilder på oss, på platsen dit vi ska och skrivit en liten berättelse som heter ”farmor o farfar i Rumänien”. Kanske den kan vara en hjälp för lilla L att förstå när vi är borta?

Hemma i vårt kök funderar lilla L på var farmors tomtar som fanns i köket i julas har tagit vägen. Då hade vi några tomtar som stod bredvid två hus i plåt uppe på ett skåp. Nu står bara husen kvar, och L funderar på ”vart är tomtarna nu”? I vår lilla lek, så säger vi att tomtarna har gått in i husen och att de kommer fram när det blir snö. Han vet att det är sommar nu och att det inte är nån snö. Så idag kommer det ingen tomte. Detta verkar han förstå. 

Så vi får väl säga samma, om farmor och farfar. Att farmor och farfar kommer när tomtarna kommer fram (!) Lite roligt faktiskt, då vi ju inte alls tror på tomten. Det blir lite komplicerat, men det är ju faktiskt sant. Vi kommer ju hem en sväng till jul när det finns tomtar på skåpet igen!