Framme

Jag sitter på vår balkong. Ja, du läser rätt. Vi har en balkong/altan till vår lägenhet där det (då det är sol) är sol mest hela dagen! Här i Rumänien har vi haft varma dagar sen vi kom hit. Någon dag upp emot 20 gr, vilket är ganska ovanligt så här i oktober.

Jag vill se det som att t om vädret (!) vill hälsa oss välkomna med att visa sin bästa sida och stråla mot oss med sitt ljus och sin värme. 

För vilken kärlek vi möts av överallt! Vi är alldeles överväldigade och kan nästan inte ta in det som händer och sker.

I måndags när vår taxi körde in på FCE:s område, stod dagcentrets ungdomar ute, redo att lämna över vackra blommor och kramas. Tyvärr är coronaläget värre i Rumänien nu igen. De två sista veckorna har det dött 1500 personer i covid 19. Stor del av folket litar inte på vaccinet och därför inte vaccinera sig. 

Munskydd gäller både inne och ute, så vi gjorde vårt bästa med att försöka visa vår glädje och ”le via våra ögon.” Ungdomarna gjorde hjärtan med händerna, istället för att kramas. Det värmde gott det med vill jag lova.

Barbro,  Lars och ett gäng volontärer var förstås också på plats ute på gården. Jag grät när jag såg alla kära ansikten riktade mot oss! Tala om ett mottagande värdigt (typ) ett kungapar! 

Inte nog med blommor och ”kramar.” 

Direkt efter det fina välkomnandet så bjöds det på middag, à la Rumänsk style; en förrätt; soppa på buljong (denna gången med nudlar) och till huvudrätt speciella kåldolmar ”sarmale” med färs och ris inuti sötkål som formats till dolmar. Så ljuvligt gott! 

Representanter från FCE:s ledning var där och ”höll tal”. Det kändes så stort att äntligen vara på plats!

Jag förvånas över att vi redan känner oss så hemma. Kanske beror det på att vi ändå har förberett oss i över två år, innan vi kom hit?! 

Vi har liksom redan innan vi kom, landat i tanken att vi nu ska bo och jobba här för ett tag framöver. 

Att vi har varit här flera gånger förut gör förstås också sitt till. Två gånger innan har vi sovit i den lägenhet vi nu har här och det gör förstås sitt. Redan innan vi kom visste vi ju hur den ser ut och kunde redan hemma i Sverige planera vilka möbler och saker vi skulle ta med oss. 

Det var fantastiskt att komma upp lägenheten och se att personal inom FCE redan burit upp kartonger och möbler, bara för oss att börja packa upp på en gång!

När jag sitter här på min altan/balkong så funderar jag än en gång ”på vikten av att vara förberedd.” Av tidigare erfarenheter så vet jag att t ex semesterresor alltid blivit bättre då vi gjort resourcen redan hemma innan vi åkte. ”Då kan man liksom använda huvudet till annat när man är där och vara mer närvarande i stunden.”

Kanske man kan likna detta vid personer som förbereder sig inför att besöka månen? Då övar de ju i flera år i en simulator för att kroppen ska vänja sig vid den speciella atmosfär som de ska vistas i.

Vi är förstås inte på månen, men vi är absolut närmast himlen som man kan komma (all kärlek). 

Härom dagen när vi gick genom Margitha, så kändes det nästan som att gå i olja. Du vet sån där mjuk och go babyolja! Vi sa det till varandra;  ”det känns så förberett” ”som om det bara ska vara så här! Bara djup stilla frid”. 

Vi får se hur det känns om en vecka? 

Men just nu, NU vilar vi i detta. Jag sluter mina ögon och njuter av solen. Imorgon är en anna dag. - Vi tar dem (dagarna) en i taget och litar på att Gud går med. 

Ja, vi ses här om en vecka. Tills dess får ni gärna följa ”vår resa” i bilder på Insta camillaoanders.