Ankomst

Jag vill börja med att göra en bekännelse; jag (Camilla) erkänner härmed att jag är en av de som gärna tjuvstartar med stjärnor och ljusslingor (minst) två veckor innan första advent. Det är ju så mörkt i november hemma i Sverige när det inte finns någon snö. Men här i Rumänien har det varit trögt att få igång adventstämningen. Först och främst pga vädret. Det har varit sol och varmt nästan varje dag, sen vi kom hit.

Jag har inte förstått det förut, men nu förstår jag hur mycket jag har påverkats av alla julsaker som tidigt plockas fram i Sveriges butiker. Här dröjde det länge innan jag ens såg en tomte. Strax innan advent dök de upp. Det är inte alls som i Sverige. Här sätter man upp lite julsaker på en hylla inne i affären. Där står de stilla och lugnt och gör inget speciellt väsen av sig. 

Dock har man sålt röda julstjärnor här ett tag nu. Men hyacinter och amaryllis lyser med sin frånvaro. Här sätter man penséer i blomsterlådan på hösten och hyacinter som vi har till advent, är tydligen en vårblomma i detta land. 

Normalt så brukar gudstjänsten på första Advent vara startskottet på julen. Tyvärr var det inte möjligt för oss att besöka någon kyrka här (pga pandemin), så det fick bli gudstjänst via webben ”hemma i vår egen kyrka”. 

Eftersom vi ligger en timme före Sverige i tid, så hann jag baka lussekatter strax innan gudstjänsten började. Vi var så glada för det lilla saffranpaket som jag stoppat ner i resväskan innan vi åkte hit. Det finns nämligen ingen saffran att köpa här i Rumänien. 

När vi satt där med vårt adventskaffe och lyssnade till de fina adventssångerna, DÅ kom äntligen advents/julkänslan även till oss!! Advent betyder just ankomst. I advent väntar vi på något som SKALL KOMMA. Vi räknar ner veckor och dagar tills julafton då vi firar Jesu födelsedag.   

Här i FCE är 1 december startskottet för alla förberedelser med de julgåvor som senare skall levereras till behövande i Marghita med omnejd. Man riktigt känner förväntan som finns i luften: ”- Nu är det nära tills julbilarna kommer”. 

I min fantasi ser jag lastbilar som kommer farande likt den röda ”Coca cola trucken i jul reklamen; med blinkande lampor, till ljudet av klingande julmusik… ”. Lastbilarna glider fram på himlen som ”tomtens släde bakom parkopplade renar”. Ja, det MÅSTE vara något speciellt som man går och väntar på här!

Igår körde den första ”julbilen” (lastbilen) in på FCE:s område. Vi sprang ut för att ta emot den. Jag var så förväntansfull. Men när lastbilen svängde in på gården så hörde jag ingen julmusik och bilen som körde fram hade nedsläckta lampor och var smutsig och grå i färgen. Var det verkligen detta vi hade väntat på så länge? 

Chauffören hoppade ut ur bilen och fick hjälp av personalen att öppna kapellet. Det var då det hände! Lastbilen var lastad med så mycket kärlek. Där på flaket fanns det så mycket fint. Gåvor som vi nu ska få äran att ge vidare till behövande i jul! 

Jag fick nästan nypa mig i armen när allt kördes in i depån och vi fick börja sortera och packa. Tack till alla gåvogivare som gör detta möjligt. Jag säger som Jesus: ”Det är saligare att ge än att få” (Apg 20:35) Jag är alldeles varm i hjärtat. Tänk att det fanns så mycket kärlek i en lastbil.