Här var det slut

Inte vår resa, men på bloggandet. Vi har bestämt ”att när vi kommer till Sverige så ska vi sluta blogga helt”. 

Så Du som vill fortsätta att följa oss kan göra det på Instagram och Facebook precis som innan, där vi fortsatt skildrar vårt jobb i EFI/FCE i text och bild. 

För resan fortsätter, om än på ett annat sätt.. 

Så nu sitter vi i bil på väg mot Budapest. Imorgon bitti flyger vi till Sverige för att åter skriva in oss i landet. Det är med blandade känslor vi drar vidare in i det nya. 

I morse var det lite tungt att gå till Office. Avsked är alltid tungt, fast att vi vet att det inte tar slut här. Redan i oktober kommer vi tillbaka. Från och med nu kommer vi jobba några månader i Sverige (Camilla med EFI fadder) för att regelbundet åka till Rumänien och jobba ihop med teamet på plats. 

Igår hade vi ett ”la revedere” party för all personal där vi bjöd på svensk smörgåstårta samt lite frukt och godis. Det var kul att se reaktionen på tårtan. Är det smörgås? Hur skär man i den? Många tog ändå två gånger, så det blev ju nästan en succé. 

Vi säger inte ”hej då” utan vi säger ”på återseende”. Igår när vi summerade åren vi varit här, så blev det gemensamma ordet  TACKSAMHET. Vi är alla väldigt tacksamma över de år som gått men ser samtidigt fram emot det nya vi går in i.Vi är i rörelse. 

Så typiskt FCE. Historiskt har organisationen aldrig stannat kvar i det som varit. Man är glad över det man ser i backspegeln men söker samtidigt ständigt de behov som finns i samhället JUST NU.  Målet är att hjälpa och stötta de som är utsatta i staden.  

Numera jobbar FCE till 80 % med att hjälpa romer att integreras i samhället. Det är inte alltid lätt att hjälpa dem, då många i staden ser ner på dem. Vi brukar säga att vi tar två steg fram och ett steg bak. Det krävs tålamod när man jobbar med det här. 

Våra vänner från Sverige har varit hos oss den sista veckan. Min kompis C säger att man märker hur jag (Camilla) har blivit rumänsk i mitt sätt att vara. Den kontroll som vi är vana att ha i Sverige, den har vi fått lägga ner för länge sen här.  ”Vänta” har blivit ett tillstånd som man hamnar i titt som tätt. Då är det viktigt att inte bry sig FÖR mycket. Det tar bara energi. Det Du väntar på, det kommer tids nog. Så tänker en rumän till lika rom. 

Därför känner vi oss lugna inför det som kommer härnäst. 

”På samma sätt som Gud ledde oss in i detta, så kommer han leda oss fortsättningsvis” Välsignade och förväntansfulla går vi vidare. 

”Det är spännande att gå med Gud”. 

Tack för åren här på bloggen.Var välsignade. 

Kanske vi ses längre fram?