Så mycket tankar

Jag sitter i gästhuset och funderar. Kvällsolen leker på golvet och värmer mina tår. Det är så härligt nu när sommaren äntligen har kommit hit på riktigt. Vi njuter av det fina vädret och kan inte låta bli att tänka på ”hur vi ska kunna lämna detta land, som har så många fler sommardagar än Sverige?” Det är absolut något vi kommer att sakna när vi bor mer permanent i Sverige igen. Klimatet här (från april till oktober) är magiskt. Vi älskar verkligen värmen här. Det går inte att komma ifrån.

Samtidigt blir det mörkt tidigare här än i Sverige. På sommaren. blir det mörkt redan vid kl 21. Det är lite tråkigt då man skulle vilja sitta ute lite senare på kvällen och njuta av de ljumma härliga sommarvindarna. Vad hindrar tänker kanske du? Jo, de små ettriga myggorna som kommer fram i skymningen hindrar. För blir du stucken av dessa små rackare så svullnar du upp och ser ut som en prickig korv. Det är inte kul. 

Men snart ska vi börja åka till vårt favoritbad igen. Det finns inte så många vattendrag eller sjöar här men varma källor finns det gott om. Rumänerna älskar att bada varmt. Det finns byar som lever på varma bassängbad sk thermal. Där har det vuxit upp massor med hotell och restauranger. Det är hälsosamt att bada varmt, om du frågar en rumän. 

Anders och jag badar inte varmt. Det är alldeles för hett att bada i en bassäng med 38 gradigt vatten. Speciellt så här på sommarn. Då badar vi hellre i ”kalla” pooler med vatten som är ca 24 grader varmt. Det är perfekt. Så om det finns en ”kall bassäng” så sitter vi ofta rätt så ensamma. Perfekt för en svensk som gärna inte trängs vid poolen. 

Jag njuter av att sitta här i allrummet på andra våningen i gästhuset. Här har jag utsikt över den stora ståtliga Ortodoxakyrkan som ger mig ett sådant lugn. I den har vi varit många gånger. Där finns det en vaktmästare som gärna visar och berättar. Han tar sig tid och ser inte ut att vara stressad ett dugg. 

På tal om stress, så börjar den nog komma krypande lite grann så här inför vårt avslut här. Det är mycket som ska fixas och ordnas - jag skriver listor och går slaviskt efter dem. Samtidigt vill vi ju njuta av att ännu få VARA i projekten, att möta alla människor och ”supa in” varenda plats. 

Jag GÅR på marknaden, sakta. TITTAR på allt och alla. KÄNNER dofter och pratar med de jag känner igen. Jag vill vandra gata upp och gata ner. Supa in allt och spara i en ask. 

Hjälp vad jag kommer sakna det här. Samtidigt går vi nya tider till mötes. Det ska bli spännande att se hur det blir. Vi slutar ju inte här utan kommer att jobba på ett nytt sätt. 

Anders ropar att kaffet är klart. Han sitter ute på terrassen med kaffe o kaka. Här bjuds vi på en utsikt över äppelkullen som vi lärt oss att tycka så mycket om. Det är en plats som jag definitivt  kommer att ta med mig hem i ”min lilla ask”…