Staden Marghita

Jag lovade att berätta mer om staden som vi kommer att bo och arbeta i; Marghita som ligger i nordvästra Rumänien, 2 mil från den Ungerska gränsen. Därför är det väldigt smidigt att flyga till Budapest och sen ta taxi därifrån via gränsen över till Rumänien. 

Redan när man kör över gränsen så känner man skillnad. Vägarna blir smalare och sämre än de som man just lämnat bakom sig i Ungern. I denna del av landet finns det ingen motorväg för den har man inte byggt färdigt.  Det fanns Eu - pengar för att bygga den men de gick till annat och man fick tvärt sluta att bygga när pengarna tog slut. Så nu står det halvfärdiga fundament lite varstans och gapar mot himlen. Det går rykte om att de ska fortsätta att bygga den, men ingen vet när detta blir. 

Taxiresan från Budapest till Marghita tar tre timmar om man väljer att åka via motorväg i Ungern. Landskapet på den Rumänska sidan är väldigt vackert. Man kör genom slättland med bördig jord, där bl.a. vete, majs och solrosor odlas på stora fält. På avstånd ser man vackra kullar och höjder. Längre bort ligger bergslandskap som jag hört ska vara väldigt vackert. Mer än hälften av Rumäniens landskap består av höjder och berg.

Det är verkligen något visst att rulla in i Marghita. Den lilla staden med de små ruffiga husen och alla kyrkor med ”tinnar och torn” som ger staden sin karakteristiska siluett. 

FCE har ”sitt säte” på en parallellgata till stadens affärsgata. När taxin stannar framför FCE:s område, omslutet av ett högt trästaket, så dröjer det inte länge förrän grinden öppnas och Barbro står där och hälsar välkommen. -” Har resan gått bra” brukar hon fråga och så får man en varm välkomstkram och blir insläppt innanför staketet. Där innanför finns det stora gästhuset, ett gult trähus som ser ut som husen gör hemma i Sverige. I gästhuset finns rum för volontärer, en stor matsal/samlingsrum, ett stort kök och en tvättstuga. I samma hus har Barbro och Lars sin egen lilla lägenhet och på andra våningen finns det en till liten lägenhet som vi kommer att få bo i när vi flyttar ner. 

På området finns också en kontorsbyggnad med arbetsrum för de anställda, en aktivitetshall, en stor lagerbyggnad, ett bageri, en secondhandbutik och ett dagcenter för barn. Ja, ni hör själva, det är som en ”egen liten by” mitt i staden.

I Marghita bor det ca 17 000 invånare och nästan hälften av dem har sitt ursprung från Ungern. Det innebär att man talar både rumänska och ungerska i staden. Det finns också flera bosättningar med romer som bor i stadens utkant. Därför är det inte ovanligt att man stöter på de som t om är trespråkiga! (Jag kommer att berätta mer om romernas situation i ett kommande blogginlägg). Det är beklämmande att se hur romerna blir behandlade i landet (och överallt där de bor i världen). Levnadsstandarden i staden skiljer sig mycket bland de som bor där. Det är inte ovanligt att man ute  på gatan kan se en sprillans ny BMW (med en nyrik rumän i) komma körande, och precis efter kommer det en hästskjuts som körs av en romskman från en av romerbyarna i Margihta utkant. Kontrasternas land. Det är så uppenbart. 

Jag tycker om att gå på promenad i Marghita. Jag gillar att besöka marknaden när den är öppen. Där finns nästan allt att köpa; frukt, grönsaker, ost, kött, blommor, skor, underkläder husgeråd mm   

Allt till riktigt bra priser! På marknaden möter man alla sorters människor; stadsbor som klätt upp sig för att gå och handla, enkla bönder som kommit in till stan för att sälja vad de odlat och en och annan volontärer från Sverige som flanerar runt bland marknadsstånden. För oss svenskar  kan det som säljs kännas exotiskt mot det vi är vana vid att se i Sverige. 

Det finns olika teorier varifrån Marghita fått sitt namn. Den ena är att staden är uppkallad efter en älskad prästdotter som bar namnet Margareta, den andra är att namnet kommer av en ungersk prinsessa som hette detsamma i tilltalsnamn. Kanske har staden fått sitt namn efter ängsblomman margurita (prästkragen), som har blivit en vacker symbol för sin stad. 

Lite komiskt är väl ändå att just JAG ska få bo här. JAG som föddes 1967, samma år som Marghita utropades till stad ( arkeologiskafynd har visat att det bodde människor här redan på 500 talet). JAG som faktiskt heter Margith (i andra namn) efter min fina mormor! Det är ju nästan ett tecken; Margith kommer att bo i Marghita!

Ja, nu längtar vi tills vi får komma och lära känna Marghita ännu bättre. 

Måtte vi få åka dit i oktober 🍃