Utvidga platsen

Jag är alldeles varm i hjärtat efter gårdagens gudstjänst i Romerbyn, dit pastor Eugen kommer varje vecka för att dela ordet och sjunga med romerna som bor där. 

Det är proppfullt i det lilla köket där vi samlas. Jag räknar till 30 och då sitter vi som packade sillar på små smala bänkar i ett rum som inte är större än 30 kvadratmeter, knappt det. 

För två veckor sen kunde vi sitta ute, då våren spelade oss ett spratt i februari. Nu är det kallt igen, så då får vi packa ihop oss inne. 

Det har gått nio månader sen Eugen började att komma hit med sitt team. De har inte missat en enda gång sen dess. De kommer troget varje vecka med sina instrument och sin ljudanläggning. 

Antal besökare varierar, men det är många i byn som gjort det till en vana att komma hit och lyssna. 

Sångerna är välkända med raka budskap om Jesus. Jag känner igen en sång från det jag var barn och sjunger med på svenska ”Min Jesus lever, därför vill jag leva. Min Jesus lever, därför är jag trygg. Jag säkert vet att han mig leder. Mitt liv är värt att leva för han älskar mig”.

Tårarna trillar nerför kinderna på en kvinna som sitter bredvid mig. Hon tar till sig vartenda ord som sägs. Jag ser att hon försöker sjunga med i sångerna. 

En liten flicka som sitter bredvid mig tar mina händer och håller dem hårt. Hon vill sitta nära, och jag låter henne göra det. Det är många barn i rummet men det märks inte då de sitter stilla och lyssnar och tar in. 

Två flickor börjar bråka. Då säger Eugen deras namn och frågar om de vill komma fram och sjunga med honom. De blir genast blyga, vill inte gå fram. Sen sitter de tysta och lyssnar igen. Han är en sån pedagog i allt han gör. En man av folket som känner till kulturen här. 

Igår hade Eugen tagit med sig en vän som spelar fiol. Det är ett instrument som ligger romer varmt om hjärtat och som många känner igen från sin egen kultur. Sång och dans är viktigt för den romska kulturen. 

De spelar några romska sånger som jag rycks med i. Jag älskar deras taktkänsla och klappar spontant med i rytmerna som tar tag i hela kroppen.  Barnen blir glada av att se ”oss svenskar” när vi försöker hitta rytmen i det vi hör. Fastän att jag sysslat med mycket musik genom åren så är det fortfarande svårt att förstå hur man ska klappa till det här. 

Efter gudstjänsten bjuds vi på ”Gogoși”  - en friterad fyrkantig munk med sylt eller choklad. Alla blir sockriga runt munnen och på händerna och vi skrattar åt det. 

Det är en sån härlig gemenskap där alla pratar med alla. Många vill prata med Eugen och hans team som ber för dem. Gud är mitt ibland oss! 

Innan Eugen ska åka så tar han med oss ut. Han visar oss en plats framför huset och säger att han har en vision: ”Jag skulle önska ett tak här, som skyddar oss som spelar och de som lyssnar mot sol och regn. Detta är platsen där vi vill samla byn till gudstjänst. När vi är utomhus under vår och sommar så kommer det många fler hit som vill höra musiken och ordet från Gud”. 

Tänk, för ett år sen bad vi till Gud för att finna en lösning för denna Romerby. De hade själva bett oss att hitta ”en pastor av folket som talar deras språk”. 

Så här, ett år senare planerar vi ”att bygga ut” - vidga tältet som det står i bibelns bok Jesaja 54:2 ”Utvidga platsen för ditt tält, spänn ut tältdukarna där du bor och håll inte tillbaka. Gör dina tältlinor långa och dina pluggar starka” I en äldre översättning står det ”snåla inte” - det betyder att Gud vill att vi ska ha tro för det vi gör. 

Så nu måste vi finna en lösning och bygga ett enkelt tak. Tänk att här ska vi bygga en ”tältkyrka”. Just nu funderar vi på hur och återkomma när vi har hittat lösningen. Det är alltid lika spännande att gå med Gud!