Hej Mars

På måndag är det äntligen Mars och vårmånad. Som vi har längtat. Äntligen går vi mot ljusare och varmare tider!!

Samtidigt är det precis ett år sen Anders och jag var på vårt senaste besök i Marghita.  Inte visste vi då, när vi lämnade landet den 3/3, att det bara åtta dagar senare skulle vara ett nedstängt land i karantän.  

Visst hade vi hört talas om Corona som härjade i Kina, men vem trodde att det skulle sprida sig som det gjort sen dess?

När vi den 3/3 tog flyget hem från Budapest till Skavstaflygplats så märkte vi att det var ”något konstigt” i görningen på flygplatserna. Många bar munskydd och det satt skyltar lite varstans där man varnade för feber och andra symtom. Hur allvarligt var detta egentligen? 

Det vet vi idag. Just nu är läget riktigt allvarligt i Rumänien. 

Det var nog tur att vi åkte hem som vi gjorde. Hade vi stannat några dagar till så hade det troligtvis varit knepigt att få plats på ett flyg för att ta sig ut ur landet. 

Under dagarna vi var på besök i Marghita hann vi göra många roliga saker!

Det är alltid lika spännande att få följa med Maria till Romerbyn när hon går runt bland husen och samlar ihop barnen till Pre-school, för några timmar i aktivitetshuset. Den här gången var det flera bland barnen som kände igen mig. Det var förstås väldigt roligt!

Vi mötte också all personal på morgonsamling inne på FCE:s kontor. Denna gång visste de om våra planer, att vi är påväg till Marghita och kommer att arbeta och bo där i framtiden.

Vi fick även vara med om något riktigt historiskt! Det var både med glädje och sorg som tjejerna på Casa Silvia flyttade till Brandusa, det fina boendet uppe på kullen. Min Anders körde en av bilarna och i den ville helst alla åka med. Min man har blivit populär bland ungdomarna! 

Eftersom några av tjejerna som bott på Casa Silvia kan ha svårare att hantera en förändring så hade man förberett flytten sen länge. Dagen då de skulle flytta vaknade dom i sina gamla rum, åkte till dagcentret som de brukar och när de slutade, kördes de direkt till det nya, där vi under dagen hade flyttat över allt. Efter att ha hittat sina rum, med den egna sängen, så samlades vi i matsalen och hade en liten fest. Det blev ett härligt flyttkalas med tårta och läsk, dagen till ära.

Senare har vi tackat Gud för att de flyttade som de gjorde. När landet stängdes ner i karantän (bara några dagar senare) så har den inhängande lekparken och trädgården varit en välsignelse för tjejerna som har kunnat vara ute där. Det har varit tufft för personalen som pga karantän har fått bo med tjejerna i 14 dagar i sträck innan de kunnat byta till ny personal. Nu går vi mot ljusare tider med ett vaccin som sägs vara påväg även där och en vår och så småningom en sommar som kommer göra allt lite lättare!

Första mars är en högtidsdag i Rumänien. Då firar man att vintern är över och att våren är på väg.  

När vi var i Marghita förra året fick jag som kvinna några ”marsblommor” egentillverkade av barnen på dagcentret. Den lilla blomman kallas Mărțișor efter månaden mars som på rumänska är Martie. Den fästs på kläderna med en vit och en röd -  tvåtvinnad tråd, som är en symbol för föreningen av kyla - värme och mörker - ljus. Man bär sin Mărțișor synligt på kläderna fram tills vårtecken som tex körsbärsblommor och krokus har visat sig. Ja, marsblommorna är riktiga vårtecken som blivit ett kommersiellt jippo på många sätt.

Fem dagar efter det att vi åkt hem, firade FCE den internationella kvinnodagen med en frukost dit man bjudit kvinnor som jobbar i organisationen och kvinnor från familjer som man har kontakt med ”ute på byn”. När frukosten var slut fick de en gåva med sig hem i form av en tygkasse innehållande ett täcke (sytt av kvinnor i Sverige) en chokladbit och ett paket kaffe. En uppmuntran som jag och Anders hade fått vara med och packa. Det kändes bra att få vara med och hjälpa till på ett hörn. Nästa år kommer jag få vara med! För då bor vi i Rumänien 🇹🇩