Mellanrum

 Att vara i ett mellanrum kan kännas rätt frustrerande. När man är mitt emellan något som t ex påväg att flytta, men inte kommer iväg, så kan det kännas som att tiden står stilla och bara stampar på samma plats. 

Ja, ni förstår vad jag syftar på. Jag tänker på det mellanrum som jag och Anders hamnat  i när det inte blev nåt Rumänien för oss i höstas. Vi skulle ju vara där nu.

Ibland blir vi så frustrerade av att vänta, men samtidigt har vi lärt oss att använda oss av vår väntan. Vi misströstar inte. Vi är alldeles säkra på att Gud har allting i sin hand. För vi vet att tids nog så kommer vi att få åka iväg.

Jag har hört att ”det finns inte några parenteser i Guds planering”. Gud sätter inte en parantes runt en  speciell tid och säger ”denna tiden struntar vi i, den är bara en paus i det jag egentligen har tänkt”. Nej, jag är helt säkert på att Gud har användning av varenda minut av våra liv! Det är något som han har visat oss flera gånger under de senaste åren.

När jag hösten 2017 slutade som pastor, så visste jag att vi var påväg ut i mission. Vi visste ATT men inte HUR. Jag hade fått en idé, en tanke från Gud, att söka till missionsutbildningen Promis. Detta gjorde jag också, men upptäckte då att utbildningen jag ville läsa inte längre fanns! ALT som just då ”blivit ett” med missionsskolan i Örebro hade bestämt att utbildningen skulle pausas, och bara eventuellt så skulle den uppstå i ny skepnad något eller några år senare. 

Vad menade Gud med det? Jag som så starkt hade fått ”till mig” att jag skulle vidareutbilda mig. Och nu fanns det ingen utbildning att ”utbilda sig i”. Jag hittade lite annat smått o gått på högskolan i Karlstad. Det blev faktiskt jätte bra (vilket det ofta blir när man går med Gud). Jag läste två terminer ”interkultur” och en kurs som heter ”fältstudie av kulturmöten och områdeskunskap”. Detta passade mig som handen i handsken, som ju var påväg att flytta till en ny kultur. 

Så småningom kom Promis kursen tillbaka och jag kunde gå den på halvfart under två terminer samtidigt som jag läste Religionsvetenskap/Islam och en kurs i kulturförståelse med inriktning mot sjukvård. Mellanrummet hade inte kunnat används på ett bättre sätt.

När vi våren 2019 flyttade till Jönköping så blev jag uppringd av chefen på Frälsningsarméns HVBhem som erbjöd mig jobb över sommaren. Jag bad om att få återkomma, då jag redan bokat upp sommaren med annat. 

I september samma år började jag att gå bredvid. Det var tänkt att jag skulle hoppa in som vikarie och jobba med ungdomarna när det behövdes. Men när de fick höra att jag är sjuksköterska så fick jag erbjudande att jobba som det istället. Jag som inte ens visste att det fanns sjuksköterskor på ett HVB. Nu vet jag, då jag jobbat som sjuksköterska där på halvtid i 1,5 år! Gud är god, han visste precis hur han skulle använda mellanrummet. Den erfarenheten jag fått som sjuksköterska på HVB, den kommer jag att ha stor nytta av när vi börjar vår tjänst i Marghita!

I samma veva som avresan pga Corona flyttades fram, så fick jag veta att frälsningsarméns HVB (i Jönköping) skulle läggas ner. From sista januari 2021 så skulle jag inte längre ha något jobb..  Det kändes tråkigt. För vem vill anställa någon som ska flytta om bara 7 månader? 

Ett privat vårdbolag stod på tur att ta över lokalerna där Frälsningsarméns HVB hade legat. De behövde omgående en sjuksköterska, så de ”tog över” mig med! Jag känner mig så välsignad. Nu har jag jobb ända fram tills vi åker iväg! Som jag skrev tidigare, så tror jag att Gud vill använda varenda minut av våra liv och det är ofta inte förrän efteråt vi förstår hur 🙏🏻