Skrivkramp

I fredags upptäckte jag att jag glömt att skriva ett blogginlägg denna veckan. Jag har ända sen starten i januari legat steget före och haft ett inlägg klart, lagom till fredag morgon. Men i fredags när jag skulle lägga ut det så hade jag inget att dela. Det var tomt.

Fram tills nu har jag skrivit om det som väntar oss framöver. Det går inte en dag utan att vi tänker på Margitha och det som vi är påväg till. Det kan handla om saker som vi behöver inhandla och packa ner, det kan handla om språket (ja, vi gör vårt bästa med att lära oss något varje dag, men det går trögt) men oftast handlar det om församlingar som vill att vi ska vara med på länk i deras gudstjänst eller på deras styrelsemöten.

Samtidigt jobbar vi båda två och det tar ju sin tid. Jag har fått jobba ganska mycket det sista och det är jag förstås mycket glad för. Men det gör att jag inte får samma tid till att skriva. Så idag har jag ”skrivkramp”. Jag har börjat om tre gånger, men det tar liksom inte någon fart. Jag kan inte samla mina tankar och det känns som att det inte finns något vettigt att skriva om.  

Bara ”på kul” så googlade jag på ordet ”skrivkramp”. Det betyder ju förstås inte alls detsamma som att ha ”skrivtorka” som jag tänker. Utan ”skrivkramp” eller mogigrafi som det så fint heter, är en typ av arbetsskada som yttrar sig som muskelkramp eller spasmer i hand och fingrar efter långvarigt skrivande med penna eller på ett tangentbord. Fenomenet är besläktat med musarm och tennisarmbåge och kan ge smärta från fingrarna ända upp i armen om man har otur. I de flesta fall går det över ganska snabbt, men i vissa fall kan problemet kvarstå under en längre tid. 

Men min ”skrivkramp” handlar om en hjärna som inte alls hänger ihop idag. Känner Du igen dig? Speciellt innan Corona så var vi rätt fast i våra ”ekorrhjul”, en stress som ibland gjorde det svårt att tänka, att samla tankarna i skrift och tal.

I en artikel som jag hittade på nätet (vad skulle vi göra utan internet, gott folk) så skriver dom att det är vanligt att skribenter plötsligt drabbas av ”skrivtorka” som oftast beror på att man har höga ambitioner! Igenkänning på den med 🤪 Check ✔️ 

I artikeln (publicerad 2018 09 24 i författarjags) ber de läsaren att försöka ”tänka baklänges”. Detta ska hjälpa den som har ”skrivtorka” att kunna se det som ett tillfälle till utveckling och insikt. De skriver vidare; ”Att känna olust eller att det står stilla betyder inte att du aldrig mer kan skriva en rad. Utan det betyder bara att förutsättningarna inte är rätt just nu”.

Klart det är så! Det är ju så lätt att känna press, att allt ska vara på ett visst sätt och inom en viss tid. Det funkar ju inte att pressa fram saker och ting. Då blir det ju oftast inte bra.

Dessutom är det ju vilodag idag. Det är inte utan att Gud gav oss en dag att vila på. Vi behöver det för att kunna klara av det vi håller på med i veckorna. Så jag sätter punkt här. 

Ps. Jag vet inte vad den här texten har givit dej. Troligtvis ingenting. Men för mig blev det en liten övning, som de faktiskt tipsade om i artikeln som jag citerat här förut. De skrev att om man drabbas av  ”skrivkramp” eller skrivtorka som det egentligen är så skulle man prova att under fem minuter skriva av sig sina känslor och tankar i en liten text. Och det har jag just gjort. Håll ut. Jag lovar att det kommer att vara mer intressant att läsa bloggen i nästa vecka!