Mänskliga rättigheter

 Jag har en princip, eller snarare en filosofi som innebär att jag inte bär sockor mellan 1 Maj och 1 oktober. Från början var det en följd av att jag ”tycker mindre om” att tvätta. I en familj med fem personer blir det VÄLDIGT många sockor per tvätt som ska hängas, tas ned, sorteras, paras ihop och sen hitta till rätt låda. 

Jag har hört att man i vissa familjer löser det genom att köpa bara svarta, likadana sockor, som man lägger i en låda i hallen. Dit får hela familjen gå och ta vad dom behöver. Ja, det blir ju absolut mindre jobb med att göra så. Men ganska tråkigt med en familj som bara går runt i  svarta, likadana sockor. 

Min princip med att inte använda sockor (strumpor) under tiden 1 Maj till 1 oktober var inte lika populär hos övriga familj som för mig. Jag fryser väldigt sällan om fötterna, så att slippa bära sockor är bara så skönt tycker jag! Det är alltid en befrielse att äntligen få gå i sandaler!

Det händer faktiskt att jag går barfota till brevlådan, utan skor mitt i vintern. Visst blir det lite kallt under fotsulorna men det går snabbt över. Att gå ut barfota går ju mycket snabbare än att leta efter ett par skor. Tur att inte alla är likadana. Det är väl tjusningen med alla människor som finns över vår värld; att vi är olika och inte gör likadant allihopa. 

Detta får mig att tänka på ”fenomenet”, den 21 mars, där stora delar av världen ”rockar sockorna”.   Det är FN som har utlyst världsdagen för Downs syndrom och det innebär att man tar på sig olika strumpor (ex en röd på vänster fot och en grön med vita prickar på höger fot) för att hylla olikheter och slå ett slag för människors lika värde. Så viktigt.

Vet ni föresten varför det är just sockor man rockar? Jo, för kromosomer ser ut som små kryss, precis som sockor som paras ihop med hälarna mot varandra. Många är vi som varje år tar på oss udda sockor för att visa på att olika är bra och att alla har samma värde. 

I FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter står det att ”alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”. Det innebär att det inte spelar någon roll var du bor, var du kommer ifrån, vilket kön du har, vilket språk du pratar, vilken politik du gillar eller om din familj är rik eller fattig. Alla ska ha samma rättigheter.

I år är det 73 år sen FN antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Efter andra världskriget fanns det en stark vilja att på internationell nivå skapa en gemensam överenskommelse om universella och odelbara rättigheter så att liknande övergrepp inte skulle kunna ske i framtiden.

Idag är förklaringen om mänskliga rättigheter översatt till 360 språk, så man skulle vilja tro att förklaringen om mänskliga rättigheter efterlevs överallt. Men så är inte fallet. 

I Rumänien t ex kämpar många fortfarande om en plats i samhället på samma nivå som alla andra. Det romska folket har fortfarande långt kvar till att bli accepterade som ett folk bland alla dom andra.

FCE gör ett fantastiskt jobb i Margitha, där man har tagit upp kampen för att ge romer ett liv där de kan få utbildning, jobb och ett eget hus där de kan bo, utan att behöva frysa eller att det regnar in.  

Det går inte att ändra ett samhälles syn på en gång, men sakta sakta, när man ser förändringen så gör insatserna som FCE gör skillnad. 

Det lite utslitna uttrycket ”alla kan inte göra allt, men någon kan göra något” stämmer så bra.

Jag tänker på berättelsen om pojken som är ute och går på stranden. Han ser alla uppspolade maneter och börjar kasta tillbaka dom i vattnet, en och en. Någon som går förbi, påpekar ”att det är ju så många maneter som är uppspolade på stranden. Det spelar väl ingen roll att kasta i dem igen, du kan ju ändå inte rädda alla dessa”. Pojken svarar; jag gör det för DEN HÄR manetens skull!

Det är min filosofi också; kan jag göra skillnad för en ungdom, en person som jag träffar, då har jag iallafall varit med och räddat NÅGON. Tillsammans gör vi det vi kan för att göra världen vi bor i något bättre. Bara vi koncentrerar oss på just den som vi har framför oss.