Pusselbit

Idag fyller min pappa år. Pga Corona så blir det en kopp kaffe med dopp ute i det gröna. Under pandemin värdesätter man verkligen varenda ”säkert möte”.

På ”vår resa” mot Rumänien, så är faktiskt min pappa en pusselbit. I efterhand är det spännande att se, hur Gud lägger våra livspussel. 

1966, när pappa studerade till lärare, så tog han busskort. Extrakörningar på kvällar och helger skulle ge extra inkomst att dryga ut matkassan med. Det resulterade i 30 år bakom ratten. 

Pappa är verkligen den där glada busschauffören som man sjunger om i sången. Men han är glad och pigg som lärare också. Dock händer något speciellt med honom när han sätter sig bakom bussratten.

Jag har åkt på ”1000 -tals” resor med pappa som chaufför (nu överdriver jag precis som George Gustavsson när han skröt om 1000 tals julottor). Det finns nog ingen som rattar en buss så stabilt som han! Speciellt när han backar bussen in i en smal gränd, eller parkerar i möjliga eller omöjliga parkeringsfickor. Han är verkligen BÄST på att köra buss!

Nu är det säkert 10-12 år sen han körde senast. När det blev ökade krav på det ena och det andra, så valde han att lämna in busskörkortet. Men åker man bil med pappa, så kör han som om han körde en långtradare. Pappa älskar verkligen att köra motorfordon och han gör det som en kung!

Nu kanske Du som läser börjar fundera på vad detta har att göra med vår ”resa mot Rumänien”?

Jo, i Oktober (då vi hoppas få åka) så är det 29 år sen min pappa körde en hjälpsändning med lastbil till Rumänien. Tillsammans med Olle Wing körde han från Sverige till Rumänien, via Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Det var en spännande resa som finns med i hans bok; ”Mitt omväxlande liv”. Boken finns ännu bara i några få ex men vem vet. Vi kanske ger ut den för allmänheten någon gång framöver. 

 Några utdrag ur reseskildringen; 

”Den ungerska gränsövergången går snabbt tack vare Lidia (tolk), men vid den rumänska gränsen blir det tvärstopp. Dokumentet om ”att mottagaren är villiga att ta emot gåvorna” fattas. Faxet har inte kommit fram. Det är sent, så vi får helt enkelt lägga oss att sova i lastbilen,  bevakade av den rumänska tullen.. Kl 8 väcks vi av tulltjänstemannen som knackar på rutan. Utanför lastbilen råder fullständig kaos. Bilar och lastbilar överallt. Det blir problem igen, då tulltjänstemannen inte hittar någon matspecifikation bland våra papper. En läkare kommer för att inspektera matlasten. Han hittar spagetti som gick ut 1992-07. Det ser mörkt ut, men Lidia lyckas på nytt tala tulltjänstemannen till rätta, så vi äntligen får rulla in i landet.”

”Vi kör E79 genom Oradea. Vägarna är som lervälling. De kantas av fula gasledningar helt synliga och hus som ser ut att behöva lite kärlek. Gatorna är fulla med hästskjutsar att ta hänsyn till och vid bensinmackarna står bilar i kilometerlånga köer” Detta var pappas första intryck när han åker in i Rumänien 1992.

Första stoppet är barnhemmet Fenix (5 km utanför Oradea) som då drivs av Lars och Linda Hörnberg med Erikshjälpen som partner. ”Barnhemmet består av ett antal trähus levererade från Sverige. I varje hus bor det 20 - tal barn. När vi besöker ett av husen träffar vi barn och de vuxna som sköter om dem. Vi leker med barnen; vilka härliga ungar! Barnhemmet öppnades för bara 4 månader sen och det bor redan 52 barn här. Lars berättar att de delar med sig av matpaket, tvättmedel och annat material till statliga barnhem och skolor som finns i området. Målsättningen är att kunna hjälpa dessa att höja sin standard. Vi lämnar 5 st pojkcyklar, en pall tvättmedel samt en kopieringsmaskin som ska användas i skolan. Vi bjuds på kycklingsoppa, sallad, potatismos samt kaffe med äppelmunk. Efter maten fortsätter vår resa mot Brasov. Vi kör väg E60 genom vacker bokskog på serpentinvägar i alpterräng.”

Så spännande att få läsa pappas berättelse! Jag kommer säkert återkomma till den igen då det finns så mycket intressant historia och kultur i hans berättelse. Men nu har vi packat kaffekorgen för att ge oss ut i Guds fria natur. Småland bjuder på en härlig grönska. Och mitt i den ska vi få fira min fina pappa!