Utmaningar

 Jag står och lagar mat i volontärhusets kök. Vi som bor här i huset turas om att laga lunch. För mig blir det lagom träning, då vi just nu inte är så många som äter (mot annars då volontärhuset kan vara fullt) och en utmaning, då en av oss är vegetarian. Jag har satt i system, att alltid testa att laga en ny vegetarisk rätt var gång det är jag som lagar. 

Dock är det svårt att laga mat och baka i ett nytt land då man inte alltid hittar de råvaror som man är van vid, plus att det kan smaka annorlunda mot hemma i Sverige. 

Dessutom blir det en språkträning att gå i affärer. Detta erfor jag häromdagen när Barbro bad mig att gå till affären med Julkasselistan (lista på innehållet i den matkasse man ger till behövande familjer inför jul) och försöka få fram vad en sån kasse skulle kosta. Listan innehöll 19 olika varor på rumänska, som jag googla till svenska. Jag valde affären dit de flesta rumäner verkar gå. 

Väl där, stötte jag på ett problem. Hur skulle jag komma ihåg priserna? Kanske det ser konstigt ut om jag går runt i affären och antecknar? Det mest diskreta borde vara att filma med mobilen rätt ner i backen och läsa priset i mobilens mick. Jag ville inte få en misstänksam butiksvakt efter mig.

Mjöl, salt och socker och var lätta att hitta. Diskmedel och tvättmedel likaså. Köttkonserver och burkar med tomatsås hittade jag också ganska snabbt. Det var svårare med ”blandade korvar” men där improviserade jag och valde ett billigt alternativ med korvar jag tyckte såg goda ut. Julkakan med frukt, en sk cozonac fanns inte alls i affären. Och så var det mannagryn; gris grau, det fanns absolut ingenstans. Jag gick fram och tillbaka men kunde inte hitta det.

Tillslut frågade jag ett butiksbiträde ”gris grau?” (i det rumänska språket avgör tonläget om det är en fråga). Hon pekade rakt fram och sa något jag uppfattade som att jag skulle gå längst ner i den  riktning hon pekade. ”Multumesc” (tack) mumlade jag under munskyddet och skyndade dit. Väl nere vid hyllan så kunde jag ändå inte hitta nåt gris grau. En kvinna bredvid såg att jag letade och frågade på rumänska om jag behövde hjälp (tror jag). Jag sa ”gris grau?” och hon frågade om jag förstod english or deutsch? Vilket som, sa jag, då jag förstår tyska från gymnasiet. Hon pekade på en 500 g påse och sa på tyska ”här har du mannagryn”. Hon tog ner en påse till mig och sa ”påsen är så liten så du behöver ta två”. 

Där stod jag med två påsar mannagryn som jag inte alls tänkte köpa. Hur skulle jag ta mig ur det här? Jag sa att det räcker med en och la tillbaka den andra och tackade så mycket för hjälpen. När jag gick ut ur affären betalade jag för mannagrynspåsen och funderade samtidigt på vad man gör med mannagryn förutom gröt? Jag var dock väldigt lättad och glad över att jag klarat min utmaning i affären. 

Senare googlade jag mannagryn och fick upp flera förslag: ugnspannkaka, frallor och en variant på vegetariska fiskpinnar där man blandar mannagryn, panco och lite citron. DET ska jag testa som vegetariskt alternativ nästa gång jag lagar fisk. Tur att ”vår vegetarian” förstår rumänska då ”gris grau” inte precis associerar till en vegetarisk rätt på mitt språk …

Ibland önskar jag att att vi hade en ”ratt” nånstans på kroppen där vi kunde ställa in språk och bara tala. För det här med språk är verkligen en utmaning.