Hur är läget?

Ja, det är säkert många av Er läsare som undrar hur läget är här i Rumänien. Hur vi har det i  pandemin? Om vi är oroliga över begynnande krig i grannlandet Ukraina? Hur det går för fattiga familjer nu när det varit snö och kallt på nätterna så länge. 

Jag hörde om en ledare inom det Rumänska försvaret som fick frågan om vad som känns som det största hotet just nu? Jag hade nog förväntat mig att svaret skulle vara det eventuella kriget i Ukraina eller kanske pandemin där vi just ”peakar”mer än någonsin.

Men svaret blev ”Rumäniens ekonomi” där priset på tex mat och gas skenat i höjden den sista tiden. Här använder man gas för att värma sig och för att laga mat. När man fick gasräkningen nu i januari så var de mycket högre mot vad de brukar vara. Många är rädda att inte kunna betala. När de har betalat så får de mindre över till mat och annat. Vi går en svår tid till mötes. Fortsätter kylan, så behövs det mera gas. 

Häromdagen gick vi förbi ett nymålat hus. Man hade valt att måla huset i blått. Rören (som jag trodde var stuprör) hade målats knallgula. ”Men, vad fult” sa jag till Anders. ”Hade de inte kunnat välja en mindre gul färg..” ”Men det är ju gasledningar” sa Anders. ”De måste vara gula för att markera att det är gas”. DÄR fick han upp mina ögon för gas. Nu ser jag gasledningar och gula skåp överallt. Hjälp, vad mycket gasledningar det finns i den här stan. Jag förstår folkets oro. Om gaspriset stiger hur ska de då ha råd att värma sina hus och laga sin mat? Hur ska de som redan har det riktigt svårt ha råd att leva?

Jag pratade med en av våra projektledare som jobbar med fattiga familjer. Han berättade att det numera bara finns två klasser i Rumänien. De fattiga och de rika. Mer och mer försvinner medelklassen för att bli antingen rik eller fattig. Hela 34 % av befolkningen kämpar med nyfattigdom och de som far mest illa är barnen. Barnfattigdomen i Rumänien är högst i Europa.

Den mesta fattigdomen ser du inte på utsidan. Ingen vill berätta att deras ekonomi har blivit ett problem. Man gör allt för att hålla skenet uppe. Ofta är det någon i deras närhet som slår larm. Projektledaren jag pratade med berättade att de ofta får kontakt med familjer i nöd via deras vänner eller släktingar. 

Inflationen i Rumänien är hög. Det går fort. Här får man nästan inget för 100 lei (200 kr) längre. En minimilön är på ca 1800 lei (3500 kr) efter skatt. Därför tror vi att förfrågningar om hjälp kommer att öka . SÅ vi kommer behöva mycket hjälp att samla in så vi kan ge. 

Hur får man människor hemma i Sverige att bli månadsgivare? Det finns ju SÅ många organisationer som ber om hjälp. Jag vet inte. Men ett vet jag och det är att varje liten droppe blir tillslut till ett stort hav, som moder Teresa lär ha sagt; ”utan den droppen skulle havet varit betydligt mindre”. För mamman som får hjälp att byta fönster och dörrar i sin lägenhet innebär hjälpen att de kommer få det varmare. Och det är den droppen i havet som gör skillnad. Låt oss göra vad vi kan. Tillsammans.