Ett Barn

Först vill hon inte äta alls. Den romska lilla flickan sitter framför skålen med soppa och stirrar ner i den oljiga ”röran”. Brödet håller hon stelt i handen likt en docka (som går på batteri) som precis har stannat.

Så börjar fingrarna röra sig. De smular sönder brödet i småbitar som hon kastar på sina små bordsgrannar. Vi gör ingen grej av detta alls. Hon är tre år och vet vad hon vill.

Vi tar bort soppan och ger henne av den varma maten istället. Det är kokta, gröna ärter i en brun tjock sås. Till det stora (väldigt stora) köttbullar. 

Flickan ser på sin tallrik och ger mig ett stort leende. Hon ser ut att älska det. Hon äter med stor aptit och ber att få mer när tallriken är tom. 

Så roligt. Det är så roligt när barn gillar maten och de här barnen behöver sin mat. Förskolläraren berättar att många av barnen som vi har i förskoleklass sällan får bra mat hemma. Så maten de får hos oss är viktig för deras näringsintag.

Min blick faller på en grön ärta som ligger nere på golvet. Jag ser en till och en till. Dom ligger utspridda lite här och där. ”Vad nu då? Vart kommer ärtorna ifrån?” 

Så ser jag en liten hand under bordet, med små ärtor i, som snabbt och finurligt ”knäpper” iväg ärtorna med de små små fingrarna, samtidigt som den andra handen ser till att föra skeden till munnen för att maskera det som sker.

Hon är allt en liten busa, den lilla flickan vid min sida. Vad månne det bli av henne när hon blir stor? Så ”full i sjutton”. Bara tre år, och vet redan så väl vad hon vill. 

Jag älskar dagarna när jag får vara tillsammans med Maria, (pedagogen) och barnen i förskolan som vi har i en av romerbosättningarna utanför stan. Maria har ett tålamod som jag sällan skådat och en blick så full av kärlek så att den svämmar över till alla. Det är så värdefullt att bli sedd. Ja, helt avgörande faktiskt för hur ett litet barns liv ska bli. 

Projektet med förskolan i romerbosättningen har pågått i snart tre år. I stadens skolor säger man att man tidigt kunde se en stor skillnad. Innan vi erbjöd de romska barnen att gå i förskola så var man tvungna att ha de romska barnen i speciella ”romerklasser”. Nu, efter att de gått i vår förskola så kan de börja i samma klass som de andra på en gång!

För den lilla flickan med ärtorna är förskolan en räddning. Efter 3 år i förskoleklass kommer hon tex veta; att det faktiskt inte är okey att man kastar mat på de andra barnen runt bordet. Hon kommer att veta att det finns en dag som heter måndag, att ärtor faktiskt är gröna och att årstiden efter vinter heter vår. Sådana enkla, men viktiga saker får man lära sig i förskolan av Maria. 

För….

Ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende. Ett barn som möts med tolerans lär sig tålamod.

Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta. Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa.

Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet. Ett barn som får uppleva trygghet lär sig tilltro.

Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig att känna kärlek i världen. Vers av Dorothy Low Holte.