Om tro

 Uppe på äppelkullen ligger FCE:s stödboende för unga kvinnor. Vi brukar åka dit ibland för att ha bibelstudier. De älskar det! När jag undervisar så brukar jag ta med mig ”synliga” exempel. De är alltid nyfikna på vad jag har med mig i väskan.

Idag ska vi prata om hur man ”bygger en stadig tro”, som håller hur livet än blir. Jag kommer ta exemplet av en stol. Antalet ben är viktigt för stabiliteten. Tar du bort ett ben så blir stolen inte lika säker att sitta på.

Jag letade efter en skruttig stol som jag skulle kunna demolera genom att ta bort ett ben för att visa. Helst skulle jag vilja utmana någon av kvinnorna att sitta på den trebenta stolen för att de skall förstå. Men det slutade med att jag gjorde en prototyp i kartong. Den blev bra, men de kommer ju inte kunna sitta på den. Genom att ta bort det 4:e benet och sätta dit det igen så hoppas jag att de kommer förstå vad jag menar.

Du kanske undrar vilka ”fyra ben” som gör att en kristens liv blir stadigt och står fast genom livet? Ingens liv är lätt att leva. Men väljer vi att leva med Gud så lovar han att vara med oss genom allt. Svaret hittar vi i bibeln; i Apg 2:42. Kapitlet handlar om tiden precis efter det att Jesus lämnat de troende i Jerusalem (ja i hela världen) för att vara i himlen tillsammans med Gud. 

”De höll troget fast vid apostlarnas undervisning, vid gemenskapen och brödsbrytelsen samt bönerna”

De fyra ”stolsbenen” som gör vår tro stadig är bibel, bön, gemenskap med andra kristna samt att vi regelbundet firar nattvard. 

Jag har märkt att våra köksstolar hemma i Sverige har blivit lite rangliga. Man kan sitta på dem, men snart måste vi skruva åt skruvar och limma dom för att de ska bli stadiga igen. 

Kanske är det även så med vår tro? Det räcker inte med att en gång för alla säga ”jag är kristen, jag tror på Gud och Jesus”. Nej, man måste aktivt, regelbundet  ”skruva åt skruvarna” för att tron på nytt ska bli stadig och hålla genom allt. 

För mig innebär ”skruvandet” att dagligen läsa bibeln, att be (prata med Gud) samt att minst en gång per vecka besöka en samling där jag träffar andra kristna. När det är länge sen jag fått ta emot nattvard märker jag hur stark jag blir nästa gång jag gör det. I nattvarden påminns vi om vad Jesus gjorde för oss på korset. Tänk vilken kärlek att han dog för oss, så att vi kan få ett liv tillsammans med honom för alltid! 

Fastän jag är pastor (jag har läst teologi i flera år), så har jag den mest barnsligaste tro man kan ha. För visst vågade man mycket mer som barn? Då var det t ex spännande att försöka sitta på en stol med tre ben. Man testade och upptäckte att det gick (för det går faktiskt) men kände att det var mer avslappnat att sitta på en stol som har fyra ben. För det är egentligen inte klokt att man ens vågar att sitta på en stol över huvudtaget. För vem vet om den håller? 

Att tro, det är att LITA PÅ ATT det håller. Det handlar om tillit. Gud lovar ju att han SKA bära sina barn genom ALLT. Det är så tryggt att veta. Jag är aldrig ensam. Gud har lovat att alltid vara med.