Utsikt

Idag har jag tvättat fönster. Vi gör iordning ett hus här för att få mera space, så vi ska kunna ta emot fler krigsdrabbade Ukrainska kvinnor och barn som behöver någonstans att bo. 

Fönstren som jag tvättat vetter mot fyra olika väderstreck. De är både på markplan och en våning upp. Jag slås av svindel när jag putsar fönstren som är där uppe. Man får liksom krypa ut på fönsterblecket för att riktigt nå. Yrseln blir något mindre när jag väljer att fästa blicken längre bort och inte ner på gatan. Grannen mot väster har höns. Jag väljer att titta på dom. Det är så rogivande att titta på när hönsen går och sprätter.

När jag tvättar fönstren på nedre plan så är det ständigt någon som går förbi och hejar. Idag har särskolan haft sin avslutning på FCE:s nyöppnade fik, så elever och föräldrar har passerat utanför och hälsat: ”Buna ziua”. Vi nickar artigt mot varandra. Det är en härlig dag med strålande sol. Dom ser så glada och förväntansfulla ut. Snart är det sommarlov på riktigt!

Fönstren som vätter mer mot norr har utsikt över secondhandbutikens entré. Där ser jag folk som går ut och in. När dom går ut så bär dom flesta på saker som de har köpt i butiken. Det är populärt att handla prylar från Sverige då vi har rykte om oss att ha god kvalité. En äldre dam kämpar med en stol som hon har köpt. Hon verkar inte ha någon bil utan skall nog bära den gående själv ända hem. Tänk vad envisa gamla tanter kan vara.

De fönstren som ligger mot öster vätter mot secondhands bakgård. Där ser jag hur secondhands personal går fram och tillbaka med möbler som ska bäras in för att säljas. Det monteras med muttrar och skruvar. Många av möblerna känner jag igen då alla varor som säljs här är skänkta ifrån Sverige.

När jag putsar fönstren vid husets entré så kan jag stå på marken utanför i trädgården. Där har precis blåregn, äppelblom och pion blommat över. Alla tulpaner som prydde rabatterna i våras har vissnat ner. Nu börjar liljorna att blomma. Det blir skönt för de som kommer att bo här, att få en trädgård att vara i. Det hänger t om en gunga i ett träd. Den blir förstås ett roligt inslag för barnen. 

Ja, tänk så mycket man kan uppleva bara genom att putsa några fönster. Varje fönster har sin egen utsikt, ett perspektiv på en och samma värld. Fönstret begränsar, och ibland är DET tryggt. Jag behöver bara välja att se ”det som är i ramen” just nu!

Jag lägger ner putsduken och tar några steg bakåt. Det får duga. Man kan inte kräva mer av ett gammalt fönster. Nu ser man både ut och in. Att ”ställa något i utsikt” betyder att ge någon hopp! Det finns att läsa på Wikipedia [u t s i k t ]. Jag tänker på Roland Utbults sång där han sjunger; ”från mitt fönster kan jag se bara en strimma av hopp”.. Det räcker med så lite för att bli hoppfull. Bara en strimma. Det slår mig att JUST från det här fönstret så ser man solnedgången. Imorgon är en annan dag. Vem vet. Då kanske utsikten är en annan.