Oväder

I våras när vi planerade vår sommarsemester så valde vi att lägga den så att vi stannar kvar i Rumänien en bit in i Juli. Vi har tidigare blivit varnade för att det kan vara väldigt varmt här då, men vi kände att vi ville vara kvar för att få uppleva läger och annat som FCE ordnar för lediga barn när skolan tar slut. 

Det är fantastisk att se hur pedagoger och ledare lägger ner sin själ i att barnen i romerbyarna ska få ett fint sommarlov. På förmiddagarna ordnar man aktiviteter med förskolebarnen och på eftermiddagarna är det de större barnens tur. De hämtas som vanligt med skolbussen för att erbjudas aktiviteter i after- schoolhuset. Igår var det stafetter på schemat, med fruktsallad och chokladbollar till mellis. På bilder jag fick såg barnen så glada och lyckliga ut.

Detsamma gällde våra Ukrainska barn, när vi i eftermiddags fyllde två minibussar med mammor och barn för att åka och bada några kilometer bort. Att erbjuda dem utflykter är alltid lika tacksamt.

Jag tror att dagen idag var den varmaste dagen hittills. Det stod 39 grader på termometern när vi åkte ut ur stan. Alla var laddade att äntligen få bada. Det är egentligen ett varmbad (!) men nu på sommaren fyller de en pool med kallt vatten. Så vi längtade alla dit.

Å vad alla simmade, dök och njöt av det svalkande vattnet. Jag satt och lyssnade på en bok när den första droppen kom på min arm. Regn? Var kom de svarta molnen ifrån? Allt gick så fort. Det gör visst det när ett oväder är på ingång i Rumänien.

Vi samlade snabbt ihop våra saker och dök in under ett stort parasoll. Allihopa. I samma stund börjar våra telefoner att tjuta. Alarm; ”ett oväder är på gång. Gå in, sök skydd. Varning! Det är farligt att vistas ute”. 

Trots det satt vi kvar under parasollet. Det här borde väl ”blåsa över” sa vi till varandra. Det larmade flera gånger i telefonerna, men det har det gjort nu i några dagar på grund av hettan vi har här. Så vi tog det inte på så stort allvar. Vi skrattade mest när telefon efter telefon gav upp ett högt tjut. Det här skulle nog snart vara över så vi skulle kunna njuta av badet igen.

Plötsligt kom restaurangägaren utrusande, och vevade ner parasollet i panik. I samma stund började det blåsa kraftigt. Kvistar och grenar blåste ner från träden och träffade oss i ansiktet. Nu förstod vi att vi måste ta oss ut därifrån. 

Det är konstigt hur man fungerar i nödsituationer. Utifrån min erfarenhet som kirurgsjuksköterska  så finner jag mig ofta lugn i sådana här situationer. Jag har en erfarenhet sen tidigare av att jag i nödsituationer liksom ”ser det som sker utifrån”. Nu kunde jag uppfatta att vi utan att riktigt tänka på det, delade upp oss i små grupper som ”kämpade tillsammans” och hjälptes åt.

Jag och Anders hamnade med en mormor, hennes dotter och ett barnbarn. Jag hörde hur barnet grät. Kanske situationen liknade den de så nyss haft under kriget, då de efter larm i telefonerna snabbt fick ta sig ner i skyddsrummen? Hennes mormor höll henne hårt i handen och sa medan de sprang (jag kan ju inte ryska) ”det kommer att gå bra”. Vinden slet i oss. Man kände sig som en liten vante när vi sicksackade mellan poolerna. Man fick riktigt streta emot för att inte blåsa i.

När vi kom ut från området stannade vi i lä utanför ett hotell och räknade in oss. Alla var med. Vi tog ny sats och tog oss i kraftig motvind den sista biten till bilarna. Nu hade det blivit svalare i luften och vinden började att avta. På vägen hem körde vi genom byar med översvämmade gator och nerfallna träd. Det hade nog varit ett ganska rejält sommaroväder den här gången ändå. 

Ikväll kom jag och tänka på min favoritvers i Bibeln. Sen jag var ung har jag läst den när jag inte kunnat sova och jag blir alltid lika lugn av den:

Ordspråksboken 4:24-26  ”När du lägger dig ska inget skrämma dig, och när du lagt dig ska du sova gott. Du behöver inte vara rädd för plötslig fara eller för stormen …. för Herren ska vara din trygghet och bevara din fot för snaran.” 

Jag är tacksam och glad att allt gick bra idag. Vi har redan bestämt att vi ska åka och bada igen nästa fredag! En sommarstorm skrämmer inte en Ukrainsk mamma som just tagit sig genom ett krig med sina barn. De är riktiga lejoninnor våra Ukrainska gäster.