Äntligen

Förlåt att det inte blev något blogginlägg förra veckan. Det fanns inte tid till att skriva - för nu har vi ÄNTLIGEN volontärer här igen! 

Först kom ett gäng kvinnor på besök över dagen i onsdags. De har en egen ”mission” utanför Oradea där de bla hjälper romska familjer som bor på en soptipp. Vilken grej!

Sen under lördagen gick vi i ”väntanstider”. Det är något visst med att vara på plats och veta ”att nu åker de till flygplatsen” ”nu boardar dom” osv. Man tittar på klockan och tänker; ”undra om de har landat än?” Så kommer ett sms ”nu sitter vi i taxin”. Då vet vi att inom 3-4 timmar så är de här! Vi har ju själva varit ”på andra sidan”. Varit de som Barbro och Lars väntat på. Det känns lite overkligt att nu vara på plats, vara de som väntar på att gäster ska komma hit!   

Vi vet ”känslan” när taxin stannar utanför grinden till FCE:s gästhus. ÄNTLIGEN framme efter 10-12 timmar på resande fot. När grinden  öppnas och Barbro sticker ut huvet och säger ”välkomna hit” då är man verkligen här!    

Sent i lördags var det Anders och jag som tog emot en taxi som stannade utanför grinden. I den satt ett gäng från Svetige som avsatt en vecka för att jobba här. Det är över 2,5 år sen sist. Under pandemin kunde ju ingen komma. Så glädjen delar vi med alla som bor och jobbar här. 

Pga att vi har ukrainare boende i vårt gästhus, så har det inte varit helt säkert att volontärer ska kunna bo där. I 5 månader har de ukrainska kvinnorna bott i huset nu. Det är ju deras hem.

Men efter lite omflyttningar så blev det möjligt för volontärer att bo i korridoren på plan ett. Så nu delar de kök med de ukrainska gästerna och det verkar gå jätte bra!

På dagen innan volontärerna anlände så förberedde vi med att bädda sängar, lägga fram handdukar och handla mat som ska räcka i veckan. Barbro som ” gjort det här 100 - tals gånger” envisades med att baka en matpaj ”för man är alltid sugen när man har rest”. Och hon hade förstås rätt; trots ”mitt i natten” så åt alla med god aptit! 

Dagen efter åkte vi ”upp i bergen” på utflykt där vi besöka en park som de byggt upp som en miljö för att visa hur man bodde och jobbade förr. Naturen där är fantastisk med en vidunderlig utsikt. På vägen dit kör man genom byar av alla de slag. Det är viktigt att se och förstå kulturen dit man kommit.

När vi kom hem var det dags att fylla i dokument. För att jobba här som volontär behöver man vara registrerad  innan man sätter igång. Man får  även se en film om säkerhet på arbetsplatsen. 

Anders är med volontärerna och jobbar. Jag tar hand om  logistiken med maten då vi inte kan laga den inne i gästhuset nu när Ukrainarna bor där. Så det har blivit alla möjliga och omöjliga lösningar. Vi har grillat, tagit mat från vårt FIKA samt ätit pizza och soppor från vårt eget kök. Denna veckan har varit ett litet test som fått VG. 

Så nu ser vi med tillförsikt fram mot våren då vi hoppas kunna släppa på som vanligt igen. Inom kort ska vi bestämma vilka veckor vi tar emot byggteam till våren. Så du som är sugen håll utkik på våra sidor om detta.  

Att komma som volontär/besökare till oss i FCE kan fullkomligt förändra ditt liv. Man utsätter sig för ett kulturmöte som man inte kan ”hålla tillbaka”. Jag tror aldrig någon har åkt obemärkt härifrån. Det är jag mer än säker på! Tacksamhet är bara förnamnet efter denna veckan!

La revidere/Vi hörs o ses!