”He - hå”

Efter 7 veckor i Sverige är vi åter tillbaka i Marghita. Det märks att våra vänner här har saknat oss. Överallt där vi ”går fram” finns det någon som ropar, som vill kramas och som säger ”welcome back”. 

Endel är förvånade, och undrar hur länge vi ska stanna denna gången. När vi säger ”till Jul” så skrattar de och rycker på axlarna. Ja, det finns de som inte kan förstå hur man kan lämna ett land som Sverige för att bo här.

Men vi gillar det verkligen. Nu känns det som hemma, speciellt nu när vi i Sverige har packat ner våra saker i ett ”litet förråd”. Här har vi en byrå med kläder, ett kök med husgeråd och jackor som hänger bredvid skorna i hallen. Vi har ett hem!

Dock saknar vi lilla A som under sommaren har åkt tillbaka till Ukraina med sin mamma. Han är snart 4 år och tror att vi säger ”he-hå” när vi säger ”hello”. När dom åkte i juli, sa de att de kanske kommer tillbaka hit när det blir vinter. Men vem vet vad som har hänt dem sen de kom hem. De lever ju i ett krig.

Men de Ukrainare som bor kvar, kommer springande och hälsar oss med kindpussar. En av kvinnorna har vattnat mina blommor under tiden som vi varit i Sverige. Jag tackar henne extra med ett litet paket. Det är choklad som jag ber henne hålla för sig själv. De har så lite, så jag tror nog att hon kommer dela med sig till de andra. Tänk vilken kärlek och omsorg de har om varandra nu när de lever som flyktingar i ett annat land. 

Sen vi kommit tillbaka upplever vi att ljuden i vardagen har blivit fler och högre. Nu hör vi sirener från ambulans, poliser och brandkår hela tiden. Kyrkklockor som ringer både nu och då. Hundar som skäller och tuppar som gal. Är inte ljuden fler nu än när vi åkte i Juli? Troligen inte. Vi har bara glömt hur det var. Här lever vi ju i en annan kultur!

Något som jag verkligen gillar är den härliga sommarvärme som fortfarande håller sitt grepp om staden. Jag tror att vi är i höjd med Frankrike, Paris så vi kommer säkert kunna njuta av värmen ett tag till. Om det är fint väder på söndag så vill jag åka och bada. Vi brukar åka till ett termalbad som bredvid de varma poolerna har EN kall bassäng där vi skandinaver får vara rätt ensamma om att bada kallt. Rumäner vill bada varmt. I de andra bassängerna är det runt 38-39 grader. Alldeles för varmt en dag då det är 26 gr och gassande sol.

Men det är på söndag det. Nu är det torsdag och listan på jobb att utföra är lång. Vi förbereder oss inför alla volontärer och besökare som sagt att de vill komma i höst. Det finns fortfarande plats för fler. FCE/EFI fadders verksamhet bygger på hjälp av volontärer. Det har vi saknat under pandemi åren. 

Dock är det svårt att veta exakt var de kan sova nu när vårt volontärshus är upptaget av ukrainare som bor där på obestämd tid. 

Men finns det hjärterum så..

Vi tror på en spännande och händelserik höst! Vi är så glada att få vara tillbaka; som lille A hade sagt; He-hå (kan säkert funka som ett ”Hej då” också). Vi hörs om en vecka. Önskar alla Er som följer oss här en fin höst 🍁!!