Om bön

Jag skriver inte så ofta om mitt eget ”andaktsliv”. Jo, en gång tidigare då jag skrev om min tro. Men idag handlar inlägget om bön, för jag har skaffat mig en böneapp i min telefon. Där kan jag notera det jag ber för just nu. Ett komihåg, en hjälp att få mig att sortera. 

I appen kan man ställa in hur många gånger per dag man ”vill bli påmind”. Detta visste jag inte från början. I början plingade det stup i kvarten och människor runt omkring, undrade varför det plingade så.

När jag sa ”att nu är det dags att be”, så tittade de konstigt på mig, för be är väl ändå något man gör utan att behöva påminna sig om det?

Senare lärde jag mig att ställa in påminnelsen till tre. Det räcker väl att bli påmind morgon, middag, kväll tänkte jag. För egentligen glömmer jag ju inte själva bönen, utan det är allt jag lovat att hjälpa andra att be över som jag glömmer bort ibland. 

För handen på hjärtat; visst är det lätt att säga ”jag ber för dej” (och när JAG säger det så menar jag det verkligen) men sedan när man ber så minns man inte allt som man lovat.  

Jag tror verkligen att Gud hör bön. Det har jag gjort ända sedan jag var riktigt liten. Min mamma och pappa visade mig tidigt hur jag kan be och jag älskade att göra egna böner som jag bad vid lite olika tillfällen under dagen. 

Detta påminns jag om nu när jag träffar barnen som kommer till  vår nya grupp på tisdagar i FCEs aktivitetshall ”klubben”. De tycker verkligen om att be till Gud!

Vi brukar be ”popcorn bön” tillsammans. Då säger man bara några ord var - just det som ”poppar upp”. Ja, det är nästan fight varenda gång om vem som ska få börja. Jag påminner dom om att bön är frivilligt. Det är så härligt att se deras engagemang när de formar sina böner, precis så som bara barn kan be. 

Även i Romerbyn ber vi tillsammans. Vi avslutar kvinnogruppen med ett samtal, för vi lyssnar till en psalm och så ber vi tillsammans. Det är så fint att gå laget runt, där var och en får berätta om sina behov. Mest handlar det om barnen och familjen. Min kollega som pratar ungerska formar bönen och läser sen Herrens välsignelsen över oss alla! Man kan aldrig bli nog välsignad. Guds välsignelse är det bästa man kan få ta emot. 

Jag vet inte hur du har det i ditt liv. Kanske du behöver lite extra välsignelse från Gud? Jag delar Herrens välsignelse här med dej:

”Herren välsigne dej och bevara dej. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig, och vare dej nådig. Herren vände sitt ansikte till dej och ger dig av sin frid. I fadern och sonens och den helige Andens namn” AMEN 

När vi avslutar vår bön med ordet "amen" lägger vi våra tankar och våra förhoppningar i Guds händer och bekräftar vår övertygelse om att han, som är sann och trofast, aldrig kommer att svika oss utan hela tiden kommer vara med oss och göra det bästa för oss.” 

Ta emot friden in i ditt liv i dessa stressiga dagar fram till jul. På återseende här igen om en vecka.