Tillräckligt

Idag kom det ett Nyhetsbrev på mejl från våra vänner, som sen 1,5 år tillbaka finns på plats i Syd Sudan. Jag kände igen mig i det de skrev. De skrev/citat: ”Uppgifterna på missionsfältet spänner från högt till lågt. Självklart vill vi bidra med den kunskap vi besitter och som samtidigt saknas här, men ibland får man bara betrakta sig som en resurs. Det är bara att kavla upp ärmarna och se till att saker och ting blir gjorda”.

Precis den känslan har jag haft de sista veckorna. Det är verkligen högt och lågt som gäller och ibland funderar jag (vi) på om vi gör tillräckligt. Vi omges hela tiden av så mycket människor med behov, så även om vi hjälper en eller två så ”står det fortfarande väldigt många kvar i kön”. 

Samtidigt måste man vara flexibel. Ofta blir det snabba utryckningar som man inte kan planera och man får lära sig att bedöma om det är nåt som kan vänta till en annan dag. Det är det som är det svåra. Man vill ju tro att man har kraft att förvandla allt och alla. 

Moder Teresa var en fena på att sätta ord på situationer hon hamnade i. Häromdagen läste jag ett citat av henne som gav mig lite perspektiv på det vi gör. Citatet lyder; ”Ge världen det bästa du har. Det är kanske inte tillräckligt, men ge det bästa du har ändå”.

Det verkar handla om att besluta sig för att det man gör ÄR tillräckligt. Att tro på den man är och på det man faktiskt gör! Att det är nog, att det räcker och faktiskt är fullgott. 

Det sägs att det är lättare att överprestera än att göra för lite. Risken att drabbas av utmattning är hög om man hela tiden strävar efter att göra sitt allra bästa mot att ibland kanske låta det bli som det blir.  Att göra något tillräckligt bra handlar om att inte ställa för höga krav på sig själv. Att faktiskt göra NÅGOT istället för ingenting alls. 

Mejlet från våra vänner påminner mig om vad missionsarbete egentligen är. Det är varken ”det en eller det andra”. Mission är beroende av villiga människor som är beredda att skapa relationer genom att göra saker för och med de som man lever nära. Det handlar om att skapa en känsla av gemenskap, en tillhörighet genom att erbjuda dem sin hjälp.   

Våra vänner skriver vidare: ”Om man läser Jesaja 52:10 (i Bibeln) på grundspråket hebreiska så står det att Herren har barlagt eller blottlagt sin arm, Gud kavlar alltså upp ärmarna och arbetar hårt han också. Varför? – jo för att räddningen ska nå ända till jordens yttersta gränser.

Tänk vad en hälsning från andra sidan jorden kan göra skillnad. Tack fina Magdalena och Filip för vad ni gör bland folket i Syd Sudan. Här i Marghita försöker vi göra detsamma. Vi gör så gott vi kan och det är tillräckligt. Som ett annat citat av Moder Teresa lyder:  "I det här livet kan vi inte göra stora saker. Vi kan bara göra små saker med stor kärlek …”  Punkt.