Ett tryck bort

Den bästa uppfinning jag vet (bland många) är FaceTime. Vad skulle vi göra utan ”detta fenomen”?

Vårt lilla barnbarn; Lilla M 1 1/2 år är fenomenal på att umgås via skärmen. Vi pratar flera gånger i veckan. I somras när vi möttes efter tre månader ifrån varann, så tog hon vid där vi slutade. Jag stack fram mitt huvud och sa ”hej M det är mormor” (så säger jag alltid när vi ses på FaceTime) och då sträckte hon fram sina händerna och kände på mina kinder. Sen lyfte hon armarna och ville komma upp i min famn! Det har vi FaceTime att tacka för. Tänk att vi kan ses så mycket fast vi är 200 mil bort från varann!   

Oftast är det vår dotter som ringer upp. Det är alltid lika spännande att svara. För jag vet att på andra sidan skärmen sitter lilla M redo när jag loggar in. Precis innan jag visas i bild hinner jag säga ”var är mormor?” och sen ”tittut!” tills min bild vidas. Det leende jag får när vi ses är värt allt! 

Ja, hon älskar att prata med mormor och morfar. Ofta hämtar hon en bok som vi ska läsa. Hon tycker om att lyssna när vi pratar om bilderna, iallafall en liten stund, innan hon får spring i benen igen. Mamma E har fullt upp att filma hennes upptåg så vi kan få hänga med!

Vårt äldsta barnbarn L ska fylla 4 år nästa gång. Med honom är det mera ”riktiga” samtal.  Han sitter vid mobilen och berättar om dagen och visar oss saker som han har gjort. Sist vi pratade så hade han byggt ett högt legohus där hela släkten skulle bo. Vilken dröm! Via telefonen tog han oss med från rum till rum i sitt bygge. 

Plötsligt tog han telefonen och sprang in i lillebrors rum. Där låg lilla F och sov. L höll mobilen mot hans säng och ville att vi skulle pussa honom. Det var gulligt tänkt. Vi viskade godnatt till lilla F och sen var vi snabbt ute i ljuset igen. Där ute i köket satt barnens föräldrar som vi fick heja på lite snabbt, innan han tog med oss till hans rum igen. 

För L har FaceTime blivit ett sätt att umgås med farmor och farfar. Det är underbart att kunna träffa alla våra kära på detta sätt. Vilken förmån det är att vara utlands- arbetare just i en tid som denna!

Jag tänker ofta på alla missionärs- brev som lästes upp i kyrkan när jag var barn. Breven beskrev en värld långt långt borta. Det var så spännande. De gånger jag fick se en skymt av brevens exotiska frimärken, så slog det mig hur långt breven hade färdats för att komma till oss här i nord.

Idag är det krångligt att skicka brev. Frimärken är dyra och det tar lång tid för ett brev att komma fram, OM det kommer fram … 

Därför är vi extra glada över att vi har sociala medier. Man är aldrig längre bort än ”ett tryck”.