Herden

När vi är ute och åker på landsbygden, så kör vi ofta förbi stora hjordar med får som betar ute på kullarna. Om jag inte visste att jag vore i Rumänien så skulle jag tro att jag var i Israel! 

Vid första anblicken så ser det ut som att fåren går där helt själva och betar. Ibland hinner jag tänka; ”Hur vågar man släppa ut dem utan att nån ser efter dem eller visar var de får gå?” Men så upptäcker jag en eller flera hundar som cirkulerar runt flocken. Vallhundar är verkligen speciella. De är kvicka och uppmärksamma. De vet sin uppgift och tar den på stort allvar. Men var är herden? Det måste väl finnas en herde där någonstans?

Jo, då. Efter en stund så dyker herden upp i hjordens ytterkant. Att vara herde innebär att vara ytterst ansvarig för flocken. Herden visar vägen men inte alltid genom att själv gå först. Herden finns där och ser till att vallhundarna kan göra sitt jobb! 

Jag minns när jag tillträdde  min första pastorstjänst. Jag var ung och inte riktigt van att kalla mig för pastor. Så när jag en dag fann en skylt på min kontorsdörr med texten ”Camilla pastor”, så fick jag nästan panik. Jag rusade in till församlingens föreståndare och bad om att få ta ner skylten. ”Räcker det inte med att det står mitt namn på min dörr?” frågade jag. Titeln ”pastor” kändes alldeles för tung för mig att bära.  

Då bad församlingens föreståndare mig att sätta mig ner i en av stolarna vid hans skrivbord, och så började han att undervisa; Han berättade att ordet pastor är det latinska ordet för herde. ”Förr i tiden” syftade man på den som förde fåren i vall när man pratade om en pastor. I Johannes 10:11 (i den latinska bibeln) så finner man ordet pastor i strofen "Ego sum pastor bonus (Jag är den gode herden). 

För mig som fd sjuksköterska blev förklaringen förlösande då ”omsorg” alltid varit en naturlig del i mitt arbete under många år. När jag fick höra att det handlar om omsorg, så blev det mycket lättare för mig att identifiera mig med min nya roll som pastor.

Bibeln beskriver Jesus som den gode Herden. En herde som alltid sätter sina får (oss människor) i första rummet. Det berättas att han alltid är villig att leta upp oss igen, om vi skulle komma bort. Jag blir varm i hjärtat av att tänka på Jesus, som just så. 

Jag vet att Gud beskrivs som vår pappa eller far. Tyvärr har inte alla barn positiva erfarenheter av en pappa. Kanske har de inte vuxit upp med en snäll far eller så har de kanske inte haft någon pappa alls. För dem är bilden av får och herde lättare att fatta. Ja, ibland kan det vara lättare att förstå ”en fars kärlek” genom att ge ”en trogen hund” som exempel till dem. En hund som dresserats till att ha omsorg om sina får och som håller av sin herde är ett gott exempel på en kärleksfull far.

Jag ser hur barnen här ”letar efter en pappa”. Många av dem som vi möter i FCEs projekt har ingen närvarande far eller ingen pappa alls. Då blir de män som de har omkring sig (våra anställda) ännu viktigare då de söker efter en stand-in.

Min man Anders har fått en liten kompis (ja det finns fler än han). Jag såg det så tydligt härom dagen. När vi hade samling på barngruppen så satte sig den lilla grabben nära Anders och la armen om hans hals. Där satt de som Alfred och Emil, typ ”du och jag Alfred”. 

Efter samlingen blev det fotboll. Grabben var överlycklig att Anders hade tid med just honom. Det var en fin syn att se hur pojken njöt i sällskap av min Anders.