Elim

Det har väl inte undgått någon; att organisationen vi jobbar i heter ”Fundatia Cherștina Elim” (FCE) eller ”Elim fellowship internațional” (EFI) som är namnet på den svenska insamlingsstiftelsen som stöttar FCE med medel.    

Elim står för oas - att vi vill vara en oas för de människor som vi möter. En plats där de kan vila, tills de har ork att gå vidare igen!

Ordet Elim kommer från bibeln och nämns några gånger i gamla testamentet. Bl a i 2 Mosebok kapitel 15:27”Sedan kom de till Elim; där fanns det tolv vattenkällor och sjuttio palmträd. De slog läger där vid vattnet..”  Det handlar om Israels folk. Ni vet Gudsfolk som Mose räddade ur fångenskapen i Egypten. Just här i 2 Moseboken i kapitel 15 så är de på flykt genom öknen; plötsligt kommer de till en oas där de slår sig ner för att vila ett tag! Jag kan tänka mig att de flyende människorna först tänkte: ”är det sant det vi ser; 70 palmer och 12 källor med vatten, mitt i öknen? Kanske det en hägring?” För de var helt slut efter vandringen. De la sig säkert raklånga under träden och sörplade vatten ur källorna tills de inte orkade dricka mer. Elim blev verkligen deras räddning just då! 

Härom dagen fick vi vara med om något unikt. Ja, vi kommer troligtvis inte få vara med om något liknande under vår framtid här. Staden Marghita firade Lars och Barbro efter de 30 år de varit här och valde att ge dem ett pris, en uppmuntran i form av en utmärkelse som innebär att de blir hedersmedborgare i staden! Marghita stad hade förberett ett fantastiskt program i kulturhuset där bla borgmästare höll tal över allt fint de gjort mot ”deras barn”. Han sa bl a ”Vilken av oss skulle lämna sitt land för att ta hand om någon annans barn 200 mil hemifrån?”

Barbro och Lars fick även plantera ett varsitt träd utanför kommunhuset. Man tänker att träden ska stå där i hundratals år och påminna om de två svenskar som gjort så mycket för barn och ungdomar som levt utanför marginalerna. Jag pratade med borgmästaren och ”lovade” att Anders och jag kommer att stanna kvar och vattna! Det känns som ett stort ansvar men vi är villiga att ta den manteln. Vi är villiga att stanna i staden som fortfarande är i behov av så mycket stöd och hjälp. 

Det är en stor förmån att få vara en del av FCE och dess organisation. Efter 1 1/2 år här, känner vi att vi har en bra inblick i de olika projekten och vet vilken skillnad FCE är med och gör! Jag blir fortfarande alldeles varm i hjärtat när jag tänker på hur alla (och då menar jag precis alla) ställde upp när FCE blev ett transit boende för Ukrainare på flykt. Alla i organisationen drog sitt strå till stacken, från kök, bilmekaniker, till ungdomarna i projekten och de som numera står på egna ben. Vårt gästhus blev verkligen ett ELIM med palmer och källor där de som kom kunde vila för att senare orka åka vidare.

Vi brukar skoja om att ELIM är till för både människor och djur. Det verkar som att djuren vet ”att här finns det människor som bryr sig”. Då tänker jag mest på hunden Lisa som valde att föda sina ungar under vår terass. Hon visste allt vad hon gjorde! Hon visste att på FCE slänger man inte ut någon innan de fått mat och lite vila. Nej, det skulle aldrig någonsin hända.