Små glimtar

Idag vill jag dela några glimtar från en vanlig vecka i Marghita. Den startade med ”lite stämning”. Mitt ”emigrerade piano” blev äntligen stämt! Helt själv hittade jag en pianostämmare i Oradea och kunde via mejl boka in en stämning. Jag är så nöjd. Det blev så bra!   

Sen har jag sytt gardiner. Jag har ändrat gardiner i gästhuset, men även sytt färdigt gardiner till lägergården i Chislaz. Jag är inte bäst på att sy, men jag kan hantera en symaskin. Jag tänker att jag måste öva, så jag kan lära ut det till kvinnorna i Romerbyn, som så gärna vill lära sig att sy. Jag har förberett en övning som vi ska göra. Jag har tänkt att de ska få ta körkort i symaskin! 

  

Denna veckan var det ingen kvinnogrupp då min kollega tagit semester för att hjälpa sin man med deras bi. Det var dags att ”skatta honung” efter att bina varit på ”hollydays” på ett rapsfält. Jag har läst att man kan hitta bina avsvimmade inne i blomman pga att de blivit som ”fulla” av den nektar de dricker. Naturen är bra härlig. Just nu har vi ett fantastiskt sommarväder här i Marghita. 

Därför hade vi tisdagsklubben utomhus.Vi satt på filtar och åt fruktspett som vi hade grillat på vår kolgrill. Så gott! Jag läste från Psalm 34:9 ”Smaka och se att Herren är god” samtidigt som jag bjöd på Dumlekola. Jag hade virat in hälften av kolorna i vitt papper. De flesta valde de röda kolorna, kanske för att man kunde se vad som fanns inuti. Exemplet med kolorna var en liknelse på hur det kan vara när man pratar om Jesus och Gud. För det är absolut inte säkert att de som aldrig fått testa på att be eller fått smaka på Guds godhet väljer Gud/Jesus i första hand. Tänk själv. Vilken kola skulle du ha valt?  Vi fortsatte kvällen med att kasta frisbee och grilla Marsmallow som vi la mellan kex med choklad. Det blev en smaksensation. Nästan för gott!

Det får mig att tänka på flickan som kom för sent till förskolan i onsdags. Vi hade börjat för länge sen. Hon hade inte ens tid att säga hej, utan det första hon sa var: ”Vad blir det för mat?”. Hennes mage var så hungrig. Min kollega har berättat att det är vanligt att de romskabarnen får väcka sig själva på morgonen. Om dörren är låst så tar de sig ut genom fönstret. För till förskolan ska de. För där vet de att de alltid får mat! 

På vägen hem från förskolan så tittade jag in i en klädbutik. Där inne träffade jag en ung mamma från romerbosättningen. Hon hade med sig sin minsta flicka inne i butiken, medans storasyster stod utanför och passade lillebror som sov i en vagn. Jag och storasyster vinkade till varandra genom skyltfönstret. Flickan blev så glad när hon såg mig. Väl ute, satte jag mig på huk och gav den lilla romska flickan en stor kram. I ögonvrån noterade jag en kvinna som gick förbi. Hon ”höjde på ögonbrynen” när hon såg vad jag gjorde. Det är verkligen sorgligt att se hur andra människor ser ner på de som är våra vänner. Det kommer ta år av kamp att försöka hjälpa romer att integreras här. Men jag lovar. Vi kommer inte ge upp! Aldrig.

Ikväll avslutade jag veckan med att hjälpa en av våra ungdomar med lite sommarblommor. Hen bor i lägenhet men har kommit på att det går att sätta blommor ute på trappan. När hen köpt en blomma så får jag ett sms. Då kommer jag med jord och kruka! Det blir fint. Jag tänker på HC Andersen som lär ha sagt: ”Att leva är inte nog. Solsken, frihet och en liten blomma måste man ha”. Så sant. Det är alltid läge för en liten blomma.