Blått & gult

Igår var det Sveriges nationaldag som vi fick följa via TV då vi befinner oss i Marghita igen. Det finns väl ingen gång som man är så svensk som när man befinner sig utomlands!

Vi började dagen med att Anders hissade den svenska flaggan på områdets flaggstång. Tyvärr regnade det så flaggan såg mest ledsen ut, men den var ju dock hissad i topp! 

Sen bjöd vi på svenska bakelser med pappersflaggor och sprutgrädde. Jag hade bakat kladdkakemuffinns i folieformar. Finns det något svenskare än det?

Det var barnen på tisdagsklubben som fick smaka. De gillade verkligen den kladdiga chokladkakan med grädde och strössel och bad om att få mer! 

Idag har jag gjort något lite mer sorgligt som även det handlade om något blått och gult. Jag har städat efter den sista ukrainska familjen som lämnade oss i tisdags efter precis ett år i Casa Marghita. 

Det känns så konstigt att gå i ”deras” hus och städa. Att ta bort allt i skåpen som de har fått lämna för att de inte kunde ta med så mycket i sitt bagage. 

När vi hade som flest ”permanenta ukrainare” boende hos oss så var de totalt 21 personer (11 vuxna och 10 barn). Då  var det ”liv i luckan” kan man säga. Hela tiden fanns det såå många behov. Det var alltid någon i vårt team som jobbade för att hjälpa våra Ukrainska gäster på bästa sätt. 

Nu efteråt kan jag knappt förstå hur vi lyckades att åka till tandläkare, sjukhus, frisör mm utan en ukrainsk tolk. I över ett år så pratade vi bara genom Google translate. Och tänk att det funkade nästan alltid! 

Jag lärde mig dock några få (konstiga) ord på ukrainska som ”imorgon, sked, tack och goddag”. Resten har jag glömt för att jag samtidigt tragglade med min egen Rumänska. 

Igår på nationaldagen då Sveriges kung höll tal så tog han upp situationen i Ukraina i talet. Han jämförde våra flaggors lika färger: som är blått och gult! Han sa, citat; ”Man kan tycka att det är gammaldags, att hissa en flagga… Men det flaggan står för är i  högsta grad aktuellt: Vår demokrati.. Friheten att forma vår egen framtid…  Sedan februari förra året har vi brutalt påmints om hur mycket självständighet och frihet är värt för ett land…. ” 

Detta har jag tänkt på idag när jag gått och ”plockat”  i Casa Marghita. Ingen, absolut ingen borde någonsin behöva bege sig hals över huvud från sitt land på grund av krig. Jag ber att ”våra Ukrainare” ska få leva i trygghet och frid där de är just nu. De allra flesta har faktiskt valt att åka tillbaka. Våra mammor kunde inte längre hålla tillbaka den längtan de bar på att få vara med sina män och deras familj. 

Jag tror att jag hade gjort detsamma. Vi som bor i ett annat land (om än i fred), vi vet hur det känns att inte ha sina barn, barnbarn och familj nära. För oss går det ju ändå bra. Vi vet att vi kan åka hem och hälsa på. Det kan man ju inte alltid i ett land där det är krig.  

Familjen som lämnade oss i tisdags behöver bo i en lite större stad. I en stad där det erbjuds annan sjukvård än den vi har här. Vi har länge sökt ett center som kan erbjuda det som familjen behöver och nu har vi hittat det. Vi är så glada för deras skull. Vi vet att de är i trygghet och bor säkert där de är. 

Jag hoppas att de denna dag fått njuta av sommarkvällens frid och skönhet som vi fått göra här (som Er i Sverige). Som Sveriges kung sa i sitt tal på nationaldagen;  ”Ukrainarna har lika stor rätt som vi att andas frihetens rena luft” 

Den blåa himlen med den gula solen!