Efterlängtat besök

Det ”knastrar” på grusgången utanför vårt fönster. Det betyder - gäster igen i vårt hus! Det är inte vilka gäster som helst, utan min pappa, hans fina fru och hennes syster med make. 

Det känns lite overkligt att pappa är här! För nästan 30 år sen körde han en hjälptransport till Oradea (största staden 7 mil bort). En resa jag fått höra mycket om under åren. Det satte spår i min pappa, precis som för alla som kommer hit på besök. 

När vi flyttade hit så sa våra föräldrar tidigt, att de troligtvis aldrig skulle kunna komma på besök. Det blir ju svårare att resa med stigande ålder. 

Men så i julas berättade min far (Camillas pappa) att de hade skaffat pass. ”Varför då?” sa jag. ”Vi kanske kan komma och besöka er till sommaren” sa pappa. Så vi började leta passande resa, och nu är de här!

Jag och Anders hämtade dem med minibuss vid Budapest flygplats. Det känns alltid lite pirrigt att stå i ankomsthallen o se när gäster till oss kommer ut. ”Där! Där är de” sa Anders och jag rusade fram för att krama min pappa som äntligen var här! 

Man får ta det lite piano när man har äldre på besök. Vi har visat typ allt men tagit det i deras takt.

Första dagen åkte vi till vårt favoritställe ”uppe i bergen” där det för länge sen var en slovakisk del i landet. Fortfarande bor det ”slovaker” där och platsen är en uppbyggd by med hus som visar hur man bodde och arbetade förr. Vi åt god mat i värdshuset och köpte med oss stenungsbakat bröd som avnjöts senare på kvällen.   

Påväg hem åkte vi genom ”svarta skogen (Pădurea Neagră) en plats som betytt mycket för vår organisation. Under åren 1997 – 2007 hade FCE sina sommarläger där. Det kom team från Sverige och andra länder för att tillsammans med personal på plats ge utsatta barn en vecka med mycket glädje, kärlek och lärdomar för livet.

Numera (sedan 2011) anordnar FCE sina läger på den egna lägergården i Chișlaz, 20 km från Marghita. Varje projekt har sin lägervecka där. Våra anställda ihop med rumänska volontärer gör ett fantastiskt arbete med att ge barnen oförglömliga veckor! Detta börjar vi med nästa vecka.

Men nu är min pappa på besök och det är så kul. Igår besökte vi  storstaden Oradea. Där finns det några gobitar som man måste se. Vackra ”gamla stan” mitt i centrum som har ett stort torg med stadshus och teater i Jugendstil. Alla husen där är prydda med spets och ”juveler”. Det går en bred flod genom staden som kallas ”den snabba floden” pga att den ständigt ”flyter på”. Där är det vackert att promenera. 

De andra dagarna här i Marghita har vi ägnat åt att visa organisationen där vi jobbar. Ja, ni som följer oss på bloggen vet ju vad vi gör. Men det är alltid speciellt att få uppleva och se det i verkligheten på plats:

Att få bo i gästhuset, få träffa alla fina människor vi jobbar med och de vi försöker hjälpa till ett bättre mer meningsfullt liv. Ungdomarna i dagcentret, barnen i Romerbyn och alla barn i Afterschool ger  som vanligt stora varma avtryck i våra besökares hjärta. 

Nu idag när vi sitter i bussen påväg mot flygplatsen i Budapest så är det glada tacksamma gäster vi har i vår bil. 

Väl på flygplatsen blir det varma kramar och påminnelser om att vi snart ses igen. Om en och en halv månad är jag och Anders i Sverige igen på semester. Men fram tills dess ska vi fortsätta den goda kampen med att ge människor chans till ett bättre liv. Vi är glada att ni alla är med och stöttar oss i detta. På återseende här om en vecka igen!