När magen vill ha mer

Det börjar med att hon bryter ihop för att hon inte får den vattenflaskan hon vill ha. Den lilla romska flickan vet precis vilka knappar hon ska trycka på, men det hjälper inte här. Här har vi bestämt att det gäller lika för alla. Vi låter henne sitta och tjura en stund tills törsten tar över och hon kommer och ber snällt. Nu kan hon tänka sig att dricka i en blå flaska då vi inte har några rosa. 

Sen när vi åker och badar så bryter hon ihop igen för hon vill att vi ska bada i en annan pool. ”Det går inte” säger vi, för den är för djup. Men hon ger sig inte. Hon sitter ihoprullad som en boll med huvet pressat mot benen och de stora krokodiltårarna rinner nerför hennes ben och fötter. Hon vet vad hon vill den här lilla flickan.  

När det är dags för oss att äta lunch, så bryter hon ihop för tredje gången idag. Hon vill inte sitta vid samma bord som de andra och vill absolut inte ha av maten. Om man skulle vara elak och tänka fula tankar, så skulle man kunna tänka ”att hon som inte får någon mat hemma skulle kunna vara mera tacksam över det som serveras”. Men vi  tänker inte så. All denna ilska och ledsamhet bottnar i att hon kom hit vrål hungrig i morse. Om man inte är mätt i magen så blir man sur, arg och ledsen. Det vet vi av egen erfarenhet. 

Vi lirkar lite tills hon går med på att äta lite potatis. Efter lite potatis tar hon även lite kyckling, och så är hon igång. Hon äter ”som en häst”. När hon är klar ler hon mot mig och ger mig disken. Hon säger ”Kösönöm” (ungerskt tack) och springer glatt iväg till gungan innan hon drar in i huset tillsammans med de andra. 

Det är dags att vila. Vi har bäddat alla sängar i lägergården med lakan, täcken och kuddar. Fastän barnen bara är här över dagen så ”lyxar vi till det” så de får sova i en säng! Hemma är de vana vid madrass på golvet tillsammans med flera syskon. Så nu sover de ”som grisar”, ja ni vet sådana där små söta grisar, som ligger med benen i vädret och sover sött.

När de vaknar igen serveras det vattenmelon. Melonerna är stora som hus och barnen får äta så mycket de vill. Den lilla romska flickan trycker i sig 4 stora skivor. Det är bra då hon behöver mycket vätska efter en sådan här varm o solig dag. 

Efter en stund packar vi ihop våra saker och trycker in oss i bussarna igen för att åka hem. Vi är tacksamma för ännu en dag tillsammans med bad, lek, mat, sol och glädje! Imorgon är det en annan dag. Då ska vi på nytt packa in oss i bussarna för att uppleva ännu något spännande ihop. 

Jag älskar våra ledare som ger barnen en vecka fylld med fina minnen som de kan ta fram när det blir vinter. När de ligger där i sina ”hyddor” och sover med kalla fötter och röda kinder kan de minnas vårt dagläger på Chislaz. Jag tänker att dessa minnen kommer att värma dem länge, länge, länge!