Dags igen

Sitter på kontoret och jobbar med planering. Det är mycket att planera i en organisation som har så mycket verksamhet som det är här. Ett av mina ansvar är volontärer. Jag kan tänka mig att det var mycket mer att sköta längre bak i tiden då det huvudsak var volontärer som var ”arbetskraften” här. Nu har vi ett 50 -tal anställda, så nu är det inte volontärer som sköter den dagliga verksamheten längre. Men ändå…

Vi behöver fortfarande frivilliga som kommer hit för att hjälpa oss med underhåll av hus, småbyggnationer, läger och hushållsarbete osv. För vi har ju ”inte ekonomi” att använda organisationens pengar till allt. Visst skulle vi kunna göra det. Men då skulle det ju också innebära att vi tog av de medel som skänkts för att användas till att hjälpa familjer som har det svårt. Och det finns inte på kartan! Insamlade medel skall till 98-99 % användas till det vi har sagt; att hjälpa utsatta människor på plats i Rumänien. 

Som ni kanske vet så har vi sedan allt öppnades upp efter covid öronmärkt två veckor på våren och två veckor på hösten till volontär besök. Däremellan händer det förstås att vi får besök av tex grupper från kyrkor, vänner och andra för vi är ju flexibla. Är det genom- förbart så säger vi förstås alltid ja till ett besök! 

Så nu sitter jag här med mina listor. Vårt gästhus rymmer runt 20 personer åt gången. Så det blir till att pussla. Den som har varit här tidigare presenteras för den som är ny, så de kan ta sällskap på flyg och tåg. Anders har gjort en inventering på vad som behöver göras. Vi kollar våra gästers ”skills” och planerar arbeten efter det. 

För det finns väl inget tråkigare än att behöva måla en hel vecka ifall man tycker att just måla är det tråkigaste att göra. Visst får man ”vara glad över att man kan hjälpa till” men det är ju hundra gånger roligare att få göra det man är bra på och som man gillar att göra. 

För håll med om att det är skillnad på att få gå bort till någon som älskar att laga mat, som älskar att duka fint och pynta bordet mot att komma hem till någon som ser mat som bara något nödvändigt ont. Att äta hos någon som lagt ner sin själ i det hen lagat är ju helt underbart! 

Detsamma tror jag att det blir när någon som har kommit hit får ”tjäna i sina gåvor”. Att ha rätt ”man” på rätt plats är jätte viktigt för resultat och harmoni. 

Så nu sitter jag här med alla namn på de som ska komma. Den 23 mars går startskottet för 6 veckor - då vi kommer ha en strid ström med besök här. Vi är så glada att volontärs- besöken har kommit igång igen. För att inte tala om hur glada de är här i organisationen!  

En av våra ledare brukar säga att ”volontärer är vår lycka”. När vi har besök/volontärer här så lever FCE upp! Även om vi numera har ett 50 tal anställda så blir det mer ”liv i luckan” när vi får besök. Dagcentret älskar när våra gäster tittar in en stund i deras lokaler. Café FIKA:s omsättning ökar med flera procent. T.o.m. second- hand får sälja mer. Det är lite kul, för då får ju sakerna resa tillbaks till Sverige igen! 

Ja, du ser. Du kanske ska ta tag i det där du bara tänkt tidigare o komma hit på besök? Blir det inte nu i vår så kanske du kan planera in det till hösten? 

Ett är säkert. Den som varit här blir aldrig den samme igen. Att få vara med och hjälpa ger SÅ mycket tillbaks. Inte minst ett stort leende!