Byråkratprat

Idag har vi HLR kurs för alla som jobbar på FCE. Här i Rumänien är det mesta reglerat. Det finns t ex en lång lista på vad man ”måste” göra för sin personal. Om inte, så får man böta. Jag tror att HLR finns med på den listan. Det är ju förstås jätte bra!

Det är inte helt ovanligt att det kommer besiktningsmän på ”flygande kontroller”. De kommer oanmälda till kontoret för att kontrollera att allt är i sin ordning. Att alla papper är på plats. Vid sådana tillfällen ställs allt på ända. Om man råkar komma till kontoret då, så märker man det redan i dörren, då alla springer runt med pärmar i famnen och ser stressade ut. Här har man allt arkiverat på papper. Det skall alltid tryckas kopior och skrivas på. Stämplar är mycket viktiga. Ju fler stämplar, desto bättre känns det som.

I veckan var jag på ett sjukhus i Oradea. Det var verkligen en upplevelse. Jag skulle bara ta bort ett litet märke på armen, men när jag kom dit så skulle jag läggas in! Jag blev skräckslagen. Inte behöver man ligga på sjukhus för att ta bort en liten leverfläck? Jo, inskriven måste jag vara, men behövde sen inte stanna kvar efteråt. Det var ”bara” en formalitet för att kunna hantera situationen med alla papper. När behandlingen var klar så fick jag signera över 20 formulär. På varje papper skulle jag skriva min signatur. Det blev förstås ”in blindo” då jag ju inte är så bra på att läsa rumänska än. Men de sa att det handlade om att jag t ex godkände ”att de tvättade med den o den lösningen” ”att de använde den o den nålen ... ” ja, att jag godkände allt som de REDAN GJORT. Lite skrattretande var det allt när de frågade om jag tar emot blod - efteråt. Samt om jag ville bli upplivad om mitt hjärta HADE stannat. Som tur var så gick jag levande ut därifrån. Vad hade hänt om jag hade dött innan jag signerat alla dessa papper?

Det går bra att handla på faktura, men det kan vara krångligt för den som inte känner till själva ”gången”. T ex i en av mataffärerna så måste man veta att det är i kassa 1 som man hanterar fakturor - för det är där som de har sin stämpel. Du säger ditt RO - nummer (org nummer) och sen får du en stämpel på ditt kvitto. Detta är en sk ”factura mic”. Har du ett större utlägg så behöver du en faktura i A4 form. Då får man stå och vänta vid kassa 1 tills en man från kontoret kommer ut. Denna procedur lärde vi oss under tiden vi hade ukrainare här. Hjälp så mycket vi handlade på faktura då. Än idag kan kassörskorna fråga oss om vi vill ha faktura när vi handlar privat. Om vi köper lite mer än vanligt så tror de att det är till FCE. Rätt kul att de förknippar oss med detta än idag.

Ja, ni hör att vi har hamnat i ett land med en ”annan struktur” än i Sverige. OBS! Jag skriver INTE att detta är ett byråkratiland, men faktum är att det blir MYCKET papper och många stämplar här…

Ibland kommer jag på mig själv att nynna på låten ”Jag ska bli byråkrat” av ”Electric bandana band” (1989). Texten lyder; ” För pärmar och papper är det bäst jag vet, jag älskar mitt hålslag och min gemmagnet. Och bruna brev i C-format. OCH min egna ljuvliga häftapparat”. Håll med om att texten är passande i detta sammanhang!

Vi håller som sagt på att lära oss systemet här. Ett system som inte alltid är lätt för en svensk som är van att ”allt ska gå som på räls”. I Sverige sköts numera det mesta via appar i telefonen. Finns det något smidigare än Swisch, Kivra eller bankens betalapp? Tills det kommer hit, så måste vi rätta oss i leden och vara noga med alla papper. En vis man lär ha sagt; Man måste lära sig att ta seden dit man kommer. Samtidigt funder vi på om vi kanske ska skaffa oss en egen stämpel? Det skulle väl se rätt proffsigt ut ändå!