Panta mera

Jag har förstått att det finns de som skäms över att panta burkar och flaskor. Jag förstår   egentligen inte varför, för när du köper dryck i flaska så betalar du ju extra för flaskan. Flaskan blir ett lån, och när du lämnar tillbaka den så får du dina pengar tillbaka. 

Här i Rumänien infördes pant fr om mars i år. Folk har blivit galna i att panta. Man kan nästan inte komma in i matbutiker pga långa köer till automaterna som oftast finns i butikens entré.

I Sverige har vi kunnat panta sen 35 år tillbaka. Så panthysterin här blir nästan lite komisk för oss. Vi är glada att de äntligen tänker på miljön, för att slänga plast i soptunnan känns ju inte så bra. 

När ”pantningen” kom till Sverige, så minns jag att jag tyckte att det var SÅ bra. Jag tror inte att jag tänkte så mycket på naturen just då, utan mer på att det var en extrainkomst. När barnen var små så var det ibland faktiskt så att en kasse pant kunde ge nödvändiga extra slantar dagarna innan lön. 

Här är det mycket romer som pantar. Numera när vi kör ut vår soptunna på gatan för soptömning, så är det ofta någon som rotat i tunnan med sorterat plast. Alla letar efter fler flaskor att panta. 

Häromdagen när jag var och handlade så hörde jag någon som ropade ”Camilla, I’m making money”, samtidigt som hen kom springande och viftade med en bunt sedlar. Det var inte så mycket men tillräckligt för att kunna köpa lite choklad eller kanske en ny dricka. ”Har du pantat” frågade jag och hens ögon lyste av glädje. ”Ja, idag har jag tjänat mina egna pengar!”

Tänk vad värdet på en plastflaska förändrades bara över en natt. Från att i början på året varit något som slängdes bort tills att från 1:a mars vara något som ingen vill slänga iväg längre. Nu står man i långa köer för att byta in flaskorna till ”några bani” som man kallar ”små ören” här i Rumänien. 

Jag försöker förklara för min vän som jag träffat i affären, att försöka spara pengarna som hen får när hen pantar. ”Om man sparar det lilla så blir det snart något större.” Tänk ganska snart kan Du köpa något mera än bara en choklad eller en dricka… Jag förstår att man blir lockad av stunden. Vem säger inte nej till en bit choklad?

När jag ser kön till pantautomaten så tänker jag på alla som vi försöker hjälpa här. Det finns så många, speciellt romer, som ser på sig själva och tänker ”jag är inget att ha”. Här är det vanligt att samhället ser ner på dem och då tror man att det ska vara så. Det tar lång tid att bygga relation med en människa som har dessa tankar. FCE får arbeta hårt tills man hittar en nyckel. Det kan vara kvinnogruppen i romerbyn där vi möts för att laga mat. Efter några gånger ser vi hur de får ökat självförtroende. Mer och mer tar de för sig och jobbar mer självständigt utan att behöva hjälp med allt. Det ger ett självförtroende och ett värde. 

Vi borde ”panta” mycket mera omkring oss. Se människan och tro på att de kan. Det handlar om återvinning i ett mänskligt perspektiv, där värdet och kapaciteten i varje människa är viktig.  

Det handlar om Guds matematik; Gud ser alltid ett större värde i det lilla. När han ser på människan så tänker han inte att ”du är värdelös” utan han ser vårt sanna värde och för honom är alla värdefulla, ja till och med ovärderliga. 

VARJE människa är unik med sitt eget värde. Glöm inte det när du går och pantar nästa gång!